Andakter

    Andakter

Tredje söndagen i fastan

Kampen mot ondskan



Höga stilettklackar det blev en bra affär för min pappa som var skomakare. Det var ju under sextiotalet och sjuttiotalet som jag minns att höga klackar var på modet för unga kvinnor. Mina äldre systrar köpte sig högklackade skor för att vara fin på den hägrande lördagsdansen.


Många unga damer kom till pappa med sina trasiga högklackade skor. Likaså var det med mina systrar så kom hem med skor utan de höga klackarna eftersom i dansens virvlar hade klacken på något sätt brutits sönder. Det var ju en evig tur att de hade en pappa som kunde laga dylika skor. Pappa var erkänt skicklig att sy och laga i skinn.


Ni som läser mina krönikor vet att jag får vissa associationer till det jag ser, hör eller minns och då sätter jag mig oftast ner på en gång för att skriv om det som dyker upp i min skalle. Den läderklädda minibibeln som ligger vid sidan om min dator tog tag i mina tankar och att det var pappa som sydde fodralet till min minibibel, jag kan se det slitna lädret och att blixtlåset har släppt vid kanterna, jag har många minnen som är förknippad med denna minibibel. Från trasiga skor till en minibibel, tänk hur tankarna går.


Under mina år som präst har jag haft många olika kurser i kristen tro och ofta har jag hört människor säga, ”Nu har jag hittat hem!” Det finns ett sug efter mening med livet. Det finns en längtan efter en tro som bär mitt i ett samhälle som håller på att kvävas av all ondska, veckans tema som är kampen mot ondskan den går rakt igenom vårt samhälle och den kristna kyrkan i Sverige. I evangelietexten möter vi en pappa som kämpar och är förtvivlad över sin sjuke son, han säger till Jesus. ”Förbarma dig över oss och hjälp oss om du kan.”


Kampen finns i den bild jag ville måla upp av att det är många som kommer med trasiga skor, (läs livsöden,) till den kristna kyrkan för att få hjälp och stabilitet i sina liv. De behöver rehabilitering, återstart i sitt liv. De behöver komma hem till en fader som kan laga det som gått sönder. Hur har du det med din ungdoms bibel? Är den sliten och nött eller ligger den i någon flyttlåda? Kanske det är dags att plocka fram den igen och ta del av uppmuntran från ordet. Bibelordet säger att, ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”



Den pluralism, den mångfald, som rådde under apostlagärningarnas tid, den finns även i vårt samhälle idag. Lärjungarna predikade om att Jesus Kristus är enda vägen till Gud, detta var stötande.


Jesus talar till oss, Han säger att det inte finns många vägar till Gud, utan han är VÄGEN. Detta var stötande under lärjungarnas tid, så är det även i dagens Sverige.


Paulus ord i en av helgens texter behövs även idag, ”Låt ingen lura er med tomma ord.”

En skön helg önskar jag dig Allt gott

Gösta Degerman


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman