Andakter

Andakter

Femtonde söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt

 

”Hej Anita, det är från hemtjänsten. Du måste nog komma för din mamma mår inte så bra.”       


Hemtjänsten och hustrun har haft täta kontakter den senaste tiden och nu hade det uppstått akuta behov som de måste ta ställning till. Frugan packade ner bara det allra nödvändigaste som, sängkläder, tandborste och sina mediciner i en påse för att sova över hos sin mor som bor i grannbyn i en egen lägenhet.


Svärmor blev akutsjuk för några dagar sedan och behövde mer hjälp än vad hemtjänsten kunde ge därför packade hustrun ner lite saker som hon ansåg sig behöva för en eller två nätter. Hon hade ju nära hem om hon behövde komplettera något som saknades.


Det allra nödvändigaste rymdes i en påse.  När Jesus skickade iväg sina lärjungar på missionsresa då rymdes det allra nödvändigaste i en påse. Jag läste att Sverige är en av de länder i Europa, som har en av de största hopen fattig pensionärer. Många äldre och ensamstående saknar det allra nödvändigaste som pengar till tand och sjukvård.

 

Utförsäljningen av statsägda bolag som vattenfall, posten, Telia, apoteket vad fanns det för mirakelmedicin i detta? Vad har det gjort med priserna för oss vanliga döda? Jag läste att allt fler brottas med tanken på hur hårt privatekonomin kommer att drabbas av skenade elpriser. Våra kvällstidningar och nyhetsprogram aktualiserade pensionären Christer Lindeblads dilemma att gränsen redan är passerad för hur mycket han kan betala för värme och el.

– Det fanns ingen annan utväg än att sälja huset säger han.


Ett är nödvändigt säger Jesus i helgens texter. Han påpekar att vi ska inte göra oss bekymmer för morgondagen. Visst är det stora bekymmer för många i dag att få debet och kredit att gå ihop.       Men samtidigt har Sverige aldrig haft så många miljardärer och miljonärer. Klyftorna mellan rika och fattiga har blivit milslånga under de sista tjugo åren.

 

Jesus går ofta till hårt angrepp mot mammondyrkan, alltså kärleken till pengarna.                             


Jag skrev förra veckan om hur jag beundrar vårdpersonalens höga moral och kärlek till människan. Det är inte många som söker sig till vårdsektorn på grund av lönesättningen utan orsaken till att man söker sig till vården det är att det finns en vilja till att hjälpa. Svärmor blev omhändertagen av kärleksfulla händer mitt i sin akuta livssituation. Men tyvärr kunde hon inte läggas in på sjukhuset på grund av att alla sängar redan var upptagna. Här har pengarna styrt det till att vårpersonalen måste leva under ständig press att försöka prioritera vilken person som bäst behöver en sängplats.


Svärmor blev hemskickad bara för att efter några timmar senare återkomma än sjukare till akuten.

 

Jag lider med svärmor men också med vårdpersonalen att de ska behöva prioritera vad som är nödvändigt eller inte. Det är inte vårdpersonalens fel att det inte finns utrymme på våra sjukhus. Felet är att pengarna har blivit det enda nödvändiga. I helgens texter talar Jesus till oss om vad som är det enda nödvändiga, det är att söka Guds närvaro i sitt liv. Det allra nödvändigaste rymdes i hustruns påse när hon tog sig ann sin akutsjuka mor. Vad är det allra nödvändigaste för dig?


Be med mig för våra styrande i kyrka, riksdag, landsting och kommun att de ska ta Paulus ord på allvar där han säger i episteltexten; ”Ta er an de svaga med Herren Jesu egna ord i minne. Det är saligare att ge än att få.”

 

En skön helg önskar jag  dig.

Allt gott

Gösta Degerman