Andakter

    Andakter

Femte söndagen efter Fastan

Försonaren.


Vi satt vid köksbordet och drack vårt eftermiddagskaffe när jag såg att hustruns ögon var fyllda av tårar. Jag undrade varför. ”Jag tänker på mms:et och bilderna vi fick från stugan” sa hon. Mellan dottern och mågen hade skickat en vårvinterhälsning från stugan där de försökte förklara hur lyckliga de var över att just de fått möjligheten att bli ägare av vår stuga.


De beskrev hur avkopplande det var att bara befinna sig ute på ön, de menade att det är en stor rekreationsplats mitt i deras annars intensiva vardag med arbete och barn. De är nu fjärde generationen som fått möjlighet att vårda och älska den platsen, därav hustruns tårar som både var glädjetårar men också tårar av hennes minnesbilder från farfar och farmor, mamma och pappa och hur vi tillsammans intensivt byggt och levt ett långt liv ute vid denna älskade ö. Det värmde hennes hjärta och hon överraskades av sin egen reaktion från mms:et och de bilder som de nya ägarna av sommarstugan skickade till oss mitt i vår eftermiddagsfika.


Ett av de vanligaste arbeten som de kommer att bli varse om är att marken rör sig efter en vinter med djup frusen mark. Stugorna står på enkla stenplattor eller träpålar vilka rör på sig när marken fryser och sen tinar. Ofta har jag fått plocka fram domkraften för att lyfta stugorna och rätta till cementstenarna när våren kommit.


Grunden för alla stugorna är inte en fast armerad cementgrund utan de är en enkel konstruktion som medför vissa problem några veckor under våren.


Helgens tema handlar om grunden i den kristna tron, det handlar om Jesu försoning somt är grunden, fundamentet i den Kristna tron. Vår tro vilar i att Gud själv kommer hit till denna jord, och öppnar vägen till sin himmel, genom sin egen älskade Son, Jesus Kristus. Grunden för allt det vi tror på, vilar i det som vi under faste och påsktiden belyser, nämligen Jesu lidande, död och uppståndelse.


Det fundamentet, den grunden vacklar inte, den konstruktionen behöver inte göras om eller förbättras. Den grunden, den försoningen är total. Petrus proklamerar inför dessa som var med och dömde Jesus till döden; han säger i helgens episteltext: ”Jesus är stenen som föraktades av husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finn något annat namn som kan rädda oss.”


I den föreslagna Psaltarpsalmen 103 kan vi läsa. ”Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.”


Tänk att han som byggt hela kosmos, och mikrokosmos, han som mäter upp hela universum mellan tummen och pekfingret, han som mäter upp havens vatten i sin hand. (Jesaja 40:12) Han vill visa dig och mig vad det är att vara försonad med himmelens Gud.


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman


    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman