Andakter

Andakter

Tredje söndagen efter trefaldighet

Förlorad och återfunnen.


Mobilen plingar till då Hustrun är i antågande. Tyvärr så plingar den till när hon är på gården då hinner jag inte städa undan innan hon sätter nyckeln i låset. Jag skulle behöva en varningsklocka som plingade till en fem eller tio minuter innan kvinnan min uppenbaras sig i dörröppningen.


Jag har skrivit förr om att jag är en ögontjänare när det gäller att vara en god äkta man. När inte hustrun är hemma då kan disken ligga framme och stekpannan stå odiskad på spisen. Ja ni vet hur det kan vara. Men nu har vi skaffat en app i telefonen som visar var vi befinner oss när vi är ute och kör bil. Appen talar om för oss hur fort vi kör och var vi befinner oss. Det är en sorts trygghetskänsla för oss båda när vi börjar komma till åren. Vi kanske ska skaffa oss en app där vi kan hitta våra nycklar eller plånböcker eller som vi har i telefonen en sorts information var telefonen befinner sig. Många IT företag erbjuder spårningsbrickor att fästa på till exempel nyckelknippan. Då räcker det med en knapptryckning på mobilen så visar den var din nyckelknippa är.


Hur många gånger händer det inte i min ålder som man kan kalla sökningsåldern där jag funderar var la jag nu telefonen eller nyckelknippan.

Många svenskar skulle behöva en sådan spårningsbricka fastsatt på sin bibel så att man hittar igen Guds ordet som talar om en Gud som söker efter det borttappade.


Nu till helgen möter vi i alla tre årgångarna texter från Lukas femtonde kapitel där Jesus i sina liknelser berättar om ett borttappat silvermynt, ett förlorat får och en förlorad son.


Anledningen till helgens texter är, att Jesus vill visa för lärjungarna och för de som följde honom, att för Gud är en förlorad, bortsprungen människa, oerhört viktig. Han gör allt för att hitta igen det förlorade.


För ett par veckor sedan skrev jag om att i dopet fick vi en Guds vattenstämpel på oss som aldrig försvinner. Det är som Guds app som följer oss genom livet. Han känner oss alla, vet var i är någonstans i livet, ibland kan vi bildligt höra plinget inom oss när Gud kallar eller närmar sig oss. Jesus talar om den stora glädjen att hitta igen det förlorade. Jag har många gånger upplevt glädjen i att få se en människa vända om till Gud och hitta den himmelska glädjen.


Göran Larsson är docent i judaistik och präst i Svenska kyrkan. Har varit direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, han berättade i ett seminarium om hur hans Judiska studenter funderade om små och stora under i Talmud och Torah. Till de små undren menade studenterna var när Gud delade havet och Israel kunde gå torrskodda över havet, och även när lagtavlorna gavs vid Sinai. Förvånad över deras svar frågade Göran studenterna om vad de då anser vara det största undret? Det största undret menade dessa studenter det var när en människa öppnade sitt hjärta för Gud.

Gud längtar efter sina vilsna barn, han hoppas, väntar, längtar att han barn ska komma hem.


Han har bråttom att möta varje människa som söker sig hemåt.

Tänk så stort! Gud älskar och längtar efter dig!


En skön helg önskar jag dig.

Allt gott Gösta Degerman