Det är obegripligt och direkt kontraproduktivt. Folkhälsomyndigheten tycks omedveten om den guldgruva som årtusenden av erfarenheter och praktiker i de religiösa samfunden utgör. Den religionsfobi som länge präglat myndigheter och samhällsinstitutioner måste brytas.
Orden ovan är Biskop Fredrik Modeus i en debattartikel där han säger med skärpa att nu måste den svenska religionsfobin brytas. Han är upprörd över folkhälsomyndighetens senaste rapport som handlar om existentiell hälsa. Han menar att man saknar insikt i religionens och trossamfundens betydelse i ett folkhälsosamanhang.
Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria han skrev i en krönika att svenskarna borde börja gå i kyrkan även om de inte tror på Gud. Han menar att det social kapital som församlingarna genererar är viktigt för demokratins överlevande. Han av slutar sitt inlägg med orden; ”Det handlar om det eviga livet.
Visserligen har en del kyrkor avskaffat helvetet, men som den som lever uppmärksamt vet att det är fullt möjligt att fördärva sin själ redan i detta liv. Och frälsningen har aldrig främst handlat om vad man räddas från, utan vad man välkomnas in i: ett liv i gemenskap med Gud.”
Jag har förr nämnt om ungdomsbarometerns trendrapport för 2025 där de nämner Jesus som årets influenser.
De existentiella frågorna har fått en ny start i Sverige, ungdomar söker sig till kyrkan för att få svar på livets frågor i en alltmer orolig värld. Undersökningar visar att nyfikenheten på tro, andlighet och religion ökar.
Men religionsfobin ligger fortfarande som en våt filt över den svenska offentligheten. Det är uppmuntrande att det finns tidningsmakare som vågar släppa fram en sådan som jag, därför bör du som läser det här skicka ett tack till chefredaktören för visat mod.
Påskens texter talar om en ny tid. I våra kyrkor runt om i vår värld ropas det ut tre gånger, denna helg, ”Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!” Det är en proklamation om ett epicentrum, att Jesus har besegrat döden och gett oss alla, som vill ta emot, ett evigt liv. Uppståndelsen var de första kristnas största, och ivrigaste förkunnelse.
Det är ett crescendo, ett epicentrum, ett rop över hela världshistorien att Gud vunnit seger över Döden, Satan, ondskan och världen. Jesus har öppnat en ny och levande väg fram till den himmelska tronsalen för var och en som vill.
Jag skriver ganska ofta att kristen tro inte är religion utan relation. Det är en relation med den uppståndne Jesus. I Guds ord där menar jag finns frågorna och svaren på de existentiella funderingarna som människor i dag har. Lärjungarna sa till varandra när de gick på Emmausvägen efter det oväntade mötet med Jesus. ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?"
Jag hoppas att ditt hjärta ska sättas i brand när du hör påskens vittnesbörd.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved