Andakter

EFS Svensbyn


Andakter

Palmsöndagen

Vägen till korset

 

”Har du tvättat dina händer?”  Den frågan, eller den uppmaningen som ligger i frågan har hustrun genom åren många gånger uttalat till mig och våra barn. Nu förtiden är det våra barnbarn som får höra samma uppmaning när mormor/farmor är i närheten.

Hustrun har arbetat inom vården i nästan hela sitt yrkesverksamma liv, och hon har sett hur viktigt det är att alltid ha rena händer.

 

Samma mantra har vi gång på gång fått höra de sista månaderna i alla nyhetssändningar. Tvätta noga era händer. Så även statsminister Stefan Löfven i sitt tal till svenska folket. Aftontidningarna har genom instruktionsvideos demonstrerat hur händerna på ett rätt sätt ska tvättas för att corona viruset inte ska fästa sig i våra händer.

Vår sons yngsta barn heter Albin och är tre år, han är för övrigt vårt yngsta barnbarn i dagsläget.  De bor i ett bostadsområde söder om Umeå. När hustrun och jag är där på besök, då får Albin ofta  uppmaningen från farmor, efter en kladdig matstund, att gå och tvätta händerna. Då brukar han gå från köksbordet med sina små händer över huvudet, och sen öppna toadörren med armbågen. Efter att vi hört hur han spolat i handfatet en stund, då brukar han komma tillbaka med blöta händer för att farmor ska få känna att det luktar tvål från hans händer och att han lytt hennes uppmaning.

 

I våra kyrkor luktar det nu för tiden inte bara stearin utan även en doft av sprit lägger sig som en dimridå över de få åhörare som kommit till Gudstjänsten.

Det står nämligen handspritsflaskor lite varstans i kyrkorummet för att gudstjänstbesökarna ska få möjlighet att sprita sina händer och känna sig trygga i denna miljö. Inga handskakningar eller kramar utdelas utan en vänlig nick och ett välkomnade leende funkar nästan lika bra. Vi i kyrkan följer de riktlinjer som folkhälsomyndigheterna ger. Men i dessa dagar ändras det ganska ofta. Jag skriver det här under fredagen, så innan söndag nästa vecka är det kanske något annat som gäller.

 

I en av helgens texter talas det om att rummet fylls av doften från nardusbalsam, som Jesu vän Maria  häller över Jesus, och smörjer hans fötter med. Alla i rummet kände av doften.

Den doften kunde lärjungarna senare påminna sig om, för den återkallade minnet av Jesu begravning. Han säger i texten; ”Hon har sparat sin balsam till min begravningsdag.”             Dofter och lukter sägs sitta djupt i vår minnesbank, de kan ge associationer till platser, situationer och personer som vi mött under livet.

På samma sätt kommer vi att påminnas om corona virusets härjningar, när vi känner doften av handsprit.

Paulus skriver om att vi som hör Jesus till, ska sprida, Kristuskunskapens doft. 

Att sprida doften av Jesus det är den kristna kyrkans uppgift. Doften av Jesus ger framtidstro och hopp. Så här i corona tider är det många som är oroliga för sin och sina släktingars hälsa. Du som läser min krönika, hur har du det? Är du orolig? Helgens text ger oss tröst, i det att den säger;          ” Frukta inte du dotter Sion. Se din konung kommer till dig.”             

Kristus är den som doftar liv, mitt i vår corona ångest. Han är den som inte bara har tvättat våra händer rena, utan hela vår varelse är renad i det Jesus gjort för oss.

När Jesus red in i Jerusalem och såg allt folket visste han att en del av dessa människor som stod vid vägkanten skulle bara om några timmar vända sitt hosianna rop till ett, ”Korsfäst, korsfäst”. Han, Jesus, känner ditt hjärta, han vet din kamp. Var inte rädd, frukta inte, Jesus är dig närmare än vad du någonsin kan förstå. Känner du doften?

 

En skön helg önskar jag dig

 

Gösta Degerman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved