Jag fick ett sms med en liten filmsnutt från vår mellan dotter där hon filmande sina minsta pojkar när de tog sig ett snabbdopp ute vid stugan i mitten på maj. Vissa bitar av stranden var täckt av isflak som ännu inte hade tinat. Uppe på solaltanen var det cirka trettio grader varmt men i vattnet bara några plusgrader. Små pojkarna sprang raskt ut i det kalla vattnet och under höga skrik kastade de sig ner i det grunda och iskalla vattnet.
När jag såg den lilla videosnutten på pojkarna kände jag långt inom mig hur kallt det kunde vara i vattnet. Den här tiden på året brukade jag också då och då ofrivilligt bada när jag snubblade på någon sten som låg gömd under vattnet i samband med att jag byggde upp den söndertrasade bryggan. Jag hade alltid på mig mina vadarstövlar och när jag snubblade och föll fylldes stövlarna snabbt av det iskalla vattnet. Varje år har jag fått mig ett iskallt bad vid stugan alldeles i onödan.
Det handlade oftast om att jag var för oförsiktigt och ivrig till att få bryggan på plats.
Just nu håller jag på att förbereda en av våra båtar till att sjösättas. Det är en massa påtande men för mig är det ett kärt pysslande eftersom jag trivs så bra att vara nära vattnet och havet. Jag polemasar som man säger här i Piteå. Det betyder att man gör lite här och lite där som det kommer på.
En båtbyggare kan vi läsa om i helgens texter.
Gubben Noak var en heders man..... det var nog en av de första sångerna som mina stora syskon lärde mig. Men de hittade på en massa roliga texter omkring honom, som till exempel, ”att när han skulle bädda hitta han en gädda, gäddan gapa, gubben rapa oj vad det var kul.” Vi barn hade roligt när vi hittade på olika verser omkring båtbyggaren Noa. Han förberedde sig för den stora översvämningen som Gud hade sagt skulle komma.
Det står att han byggde denna stora båt för att den skulle rymma tusentals olika djurarter. Men förmodligen kunde han ju inte bygga den själv utan liksom som Salomo, när han byggde templet i Jerusalem hade han ju tusentals människor som var med och byggde. Noa och Salomo står med sina namn där som arkitekter liksom Gustaf Wickman var arkitekten bakom Kiruna kyrka som en av Sveriges största träkyrkor. Det var ju inte Gustaf Wickman som byggde kyrkan utan det var hundratals byggnadsarbetare som var anlitade.
Mina associationstrådar denna vecka hämtar jag från båt, bygge och vatten.
Texterna handlar om vårt dop i vatten. Dopet det är inte bara en engångsföreteelse utan det är som jag skrivit tidigare, det är ett livsprogram. Det handlar om att leva i sitt dop. Det handlar om att vara byggnadsarbetare i det att vi tar ansvar för det som en gång hände med oss den dagen då vi döptes, antigen som ett litet barn eller som vuxen. Att vi bygger vidare på det som vi fått i dopets vatten. Arkitekten bakom dopet är ju Gud själv där han säger till oss att vi ska döpas i Faderns, Sonens och i den Helige Andes namn.
Vid dopet fick vi en vattenstämpel som aldrig försvinner. Där i dopet gav Gud oss sitt sigill på att vi är hans barn. Tillsammans bygger vi vidare på det tempel som Gud kallar sina egna. Du och jag är ett tempel för den Helige Ande och vi är stenar i ett och samma bygge, som kallas Guds rike.
Vi kan vara barn i Guds närhet eller vi kan vara bortsprungna barn. Du kanske bildligt talat har gjort som jag, snubblat och hamnat i ett ”iskallt vatten,” och då tänkte du att nu är allt över, nu finns det ingen nåd för dig. Du lämnade kyrkan och och gemenskapen med Gud på grund av skammen och skulden. Men även om du vänt Gud ryggen, har Gud inte vänt ryggen till dig. Han har för evigt satt sin stämpel på dig. Han längtar att du ska kliva på ”båten” och komma in i den kärlekens värme som dopet en gång gav dig.
Jag önskar dig en skön helg
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved