”Jag har en plan,” sa jag till hustrun när vi satt och solade utanför vår lägenhet. Jag lånade orden av Sickan, i Jönssonligan. Hon lade huvudet på sned och tittade lite misstänksamt på mig och sa, ” En plan, jaha det har du?” Hon väntade att jag skulle förklara mig vad jag menade.
-Jo jag har en plan med potatismoset som blev över efter gårdagens korv och mos vi åt, förklarade jag. Jag tänker göra kroppkakor av moset sa jag. Återigen fick jag en misstänksam blick av hustrun och jag förstod att katastroftankar rullade runt i hennes huvud. Hon vet att när jag ställer mig i köket blir det ofta fel med tillredningen.
Men sagt och gjort, jag gick in från solhettan och påbörjade mitt försök att göra kroppkakor.
Jag letade fram ett recept via mobilen, plockade fram byttor, vispar och ägg, lök, fläsk, mjöl och mos plus några färdigkokta potatisar. Medan vattnet kokade i grytan rörde jag ihop de olika ingredienserna men det blev inte riktigt som jag hoppats. Smeten blev kletig och jag fick fylla på med mer och mer av mjöl. När jag försökte knåda degen fastnade den mellan mina fingrar. Än hur jag försökte bli fri från degen var den som en boaorm som kramade mina fingrar. Mjölet stänkte upp över min kläder, ner på golvet och över arbetsbänken. Potatismos, mjöl, ägg och fläskbitar var överallt på arbetsbänken. En riktig katastrofsyn för en kock att se. Jag tittade ut genom fönstret för att försäkra mig om att hustrun satt kvar i solstolen, När jag äntligen fick mina konstiga kroppkakor ner i kastrullen skyndade jag mig att försöka städa upp i köket innan hustrun skulle få syn på vad jag hade skapat i hennes annars så välstädade kök.
Helgens texter handlar om kallelsen till Guds rike. Vi får följa med Jesus när han blir bjuden på lunch hos tullindrivaren Levi. Bara några timmar tidigare hade Jesus sagt till Levi, ”Följ mig,” det märkliga händer att Levi släpper allt och följer honom. När Jesus sitter hemma hos Levi får han kritik att han äter med syndare och tullindrivare. När Jesus får höra kritiken säger han; ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Gud är ute och söker efter sina vilsna barn i dag. Den allegori, liknelse eller symbol som jag har försökt måla upp, med mitt kroppkakebak är att Gud vill få tvätta oss rena från den syndaskuld som en kletig massa har fastnat på och i oss. Den slingrar sig fast i oss som en orm. Vi behöver renas för att inte synden ska söndra våra liv. Gud sa redan i bibelns första blad att; ”Jag har en plan!” Vi behöver utsättas för Guds rengöringsplan som är Jesus Kristus och hans offerdöd på Golgata. Där vid korset och endast där finns det kraft till förändring för våra liv.
Guds kallelse till den himmelska festen den kan vi inte ändra på. Den gäller alla människor i alla tider. Du och jag är bjudna till festen. Liksom Levi fick höra, följ mig, så lyder uppmaningen också till dig och mig i dag.
Förlåtelsen som Gud räcker oss är inte en känslosak, utan den är fullständig, den är total i Jesu offerdöd för oss alla, ingen är undantagen. Du och jag kan inte lägga till eller dra ifrån det Gud har gjort i Jesus Kristus, hans rengöringsplan är fullständig, den är fullbordad. Du är inte utanför Guds kallelse, du är en del av hans plan.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved