1a i fastan

Andakter

Första söndagen i fastan

Prövningens stund


”Nä nu får det vara nog! Nu säljer vi stugan.” Det var i stor affekt och besvikelse som dessa ord kom ut ur min mun. Jag är normalt ganska tålig och tålmodig men det brast för mig när min  vadmuskel helt plötsligt slog slint vid den nyanlagda bryggan.


Jag har berättat förut i denna krönika hur min vadmuskel plötsligt brast när jag och sonen höll på att förankra en ny brygga mot fastlandssidan till. Sonen skjutsade mig genast till akuten för att jag skulle få någon sorts hjälp.


Förutom denna skada blev jag prövad av en infekterad stortå. Hela sommaren fick jag göra omläggningar kring tån och haltat runt på stugtomten och försökt göra alla olika sysslor som följer med att bo på en ö. Ryggen och nacken, benen och kärlkrampen var andra prövningar som  bidrog till den affekt och besvikelse som kom över mig när jag sa,     - Nä nu säljer vi stugan.


Nu när jag skriver denna krönika har Hanna Öberg, Lin Persson och Sebastian Samuelsson tagit medaljer vid skidskytte VM i Oberhof, Tyskland. Jag har känt en enorm stolthet inför deras prestationer, det har varit som om jag var med dom i spåren. 


Prövningarna för atleterna är inte bara att lyckas i sin idrott utan också i att kunna hantera journalisternas ifrågasättanden och frågor.


När skidikonen Ingemar Stenmark fick kritik för ett åk som inte gått så bra, då sa han till den kritiserande journalisten,”Men åk själv då så får du se hur enkelt det är!” Ofta får våra atleter kritik när det inte går bra. Många gånger  känner de sig missförstådda och sårade av anklagelserna.        


Men det fina är att atleterna inte är ensamma utan de har ett ledarteam som försöker hjälpa dom att skaka av sig de kritiska rösterna och rikta allt fokus på sitt deltagande i stället. Atleterna har alltid ledarteamet vid sin sida.

 

Helgens texter handlar om hur Jesus utsätts för frestelser under sina fyrtio dagar av fasta.


Han har först ut i öknen av Anden står det. Han går inte ut i öknen och prövningen ensam. Han har sällskap med Anden. Han har en vän vid sin sida. Han är inte ensam. Att bli prövad kan du och jag bli på många olika sätt under livet.  

                                                            

Jag har skrivit många gånger i den här krönikan om att prövas i livet, ofta är det i vår nära relationer som pilarna skjuts ut, och dessa pilar träffar många gånger ganska precis eftersom de känner oss så väl. Som kristen möter du och jag prövningar lika väl som alla andra människor. Men det viktiga är vart prövningarna för oss. Närmare Gud, eller längre ifrån honom. Även om du säger att du sagt upp bekantskapen med Gud, på grund av de prövningar som du fått genomgå, vill jag säga, med en hälsning från den levande Guden, att han, Jesus Kristus, han har inte sagt upp gemenskapen med dig.


I all min affekt och besvikelse över min krackelerande kropp och de prövningar som en gammal kropp får utstå vet jag ändå att det har lett mig till att mitt rop till Jesus har blivit allt högre, för mig själv, för min familj, men också för Sverige, Ukraina, Syrien och Turkiet.


I prövningen står vi inte ensamma,vi är inte utelämnande till vårt eget öde, utan vi har en som går med oss varje dag. Vår vän Jesus.

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott  

Gösta Degerman