Om du skulle välja ut någon favorit psalm, vilken skulle det då bli? När prästen och psalm-författaren Per Harling skulle skriva en engelsk version av 40 svenska psalmer då fanns hans favoriter med som också den kristna kyrkan i Sverige ofta har röstat fram som sin favorit. Författaren till dessa psalmer är väl inte oväntat Lina Sandell.
Psalmerna som kom med i Per Harlings svensk engelska sång bok var då bland annat, Blott en dag ett ögonblick i sänder, Tryggare kan ingen vara, Jesus för världen givit sitt liv och Bred dina vida vingar o Jesus över mig. Dessa psalmer sjungs ofta vid begravningar och dop.
Sista versen i Blott en dag är en bön. Lina Sandell gör ibland så i sina sånger – först berättar och förkunnar hon, sedan kommer en bön om att kunna tro och tillämpa det skrivna. I vers tre ber hon om hjälp att tro på och vila i Guds löften till oss. Och att under vår vandring ta emot livet, nåden och hjälpen en dag i sänder, tills vi är hemma hos Gud.
Jag har undrat hur det är möjligt att en sjuklig, ibland tvivlande människa med uttalad svag själv-känsla, ofta med en djup syndaångest, med en allmän kroppslig svaghet, kunnat skriva så att även vi som lever på 2000 talet känner vibrationerna från Guds hjärta när vi lyssnar till hennes ord. Det för-underliga att mitt i hennes personliga sorg och nöd är hon samtidigt den stilla, tröstande och öm-sinta lågmälda förmedlaren av Guds stora nåd.
Bakom många av hennes psalmer låg några sorgens år; hennes far, mor och en syster hade dött och föräldrahemmet i prästgården var upplöst. Hon fick också den stora sorgen att mista ett barn.
I en av helgens texter möter vi en kvinna som är desperat. Hon ropar ut kyrkans rop som vi hör ofta när människor i nöd närmar sig Jesus de ropar gemensamt kyrie elison, Herre förbarma dig. Kvinnan är helt förtvivlad över hennes dotters situation. Hon kan bara se att en person kan hjälpa henne och det är Jesus. Jag gissar att du som läser dessa rader känner igen dig i kvinnans förtvivlan och desperation. De flesta av oss har, eller har haft en kamp med Gud. Vi ropar och har ropat i vår bönekammare, kyrie elison, Herre förbarma dig, ”Gud lyssna till mig, Gud hör mig!” Men helt klart är att de flesta av oss har mött den tyste Guden. Jag har i många år, flera gånger i veckan träffat olika personer som jag har bönegemenskap med. Vi har tillsammans i trotsig tro ropat till honom om bönesvar för vår värld, för vårt land, för vår kommun, för våra familjer, för oss själva. Jag har sett och förstått vi inte är ensamma i vår vånda och bön, jag har sett att vår värld är full av människor som Lina Sandell, de ropar i helig trots och griper tag i Guds löfte. Lina Sandell skrev, Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara. Eller som i psalmen, Bred dina vida vingar o Jesus över mig.
Ska vi, du och jag ropa som kvinnan i helgens text, ”Herre Davids Son, förbarma dig över mig! Ja Herre förbarma dig över Sverige!”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved