Epicentrum är ett återkommande ord vi mött i våra nyhetssändningar det här året. Epi kommer från Grekiskan och har bland annat betydelsen på, i, över, efter, framför, före. Vi har ju det i vårt svenska ord för epidemi.
Vi har fått hemska bilder från Turkiet och Syrien där flera jordbävningar inträffat och med efterskalv på preliminär magnitud 6,4 i södra Turkiet nära gränsen till Syrien. Gruvskalv kan Kirunaborna känna någon gång då och då. Den 27 juni 2018 inträffade ett jordskalv med magnitud 3,3 cirka 17 km söder om Kalix. Skalvet skedde på 19 km djup och kändes vida omkring i området från Luleå till Haparanda.
Epicentrum är min associationstråd denna vecka.
En god vän till mig använder ordet epicentrum i sina böner. Han ber om att andliga epicentrum ska bildas runt om i Sverige. Han har arbetat för en organisation som kallas Shalom över Israel. Många gånger har jag hört honom be brinnande böner för Israels folk. Han ber om ett epicentrum av Guds närvaro i det Heliga landet liksom här i Sverige.
Vi är i påsktid just nu och för ca 2000 år sedan var det ett epicentrum i Israel och Jerusalem, av Guds närvaro när Jesus lider och dör på korset. Det talas om att ett mörker kom över landet, ja inte bara över Israel utan över hela jorden står det. Solen miste sitt sken. Marken skakade och klipporna rämnade och döda klev upp ur sina gravar. Templet skakades av Guds närvaro och förlåten rämnade uppifrån och ner, den allra heligaste platsen i templet blev öppen för alla. Epicentrumet var korset på Golgata.
Jag tycker att det är viktigt att se helheten i hur kyrkan firar sina högtider. Se att jul, påsk och pingst hör ihop. Det är en helhet, Julen – Kristus till oss, Påsken – Kristus för oss, Pingsten – I oss.
Uppståndelsen gav de första lärjungarna glädje och hopp som bar dem igenom alla svårigheter. I apostlagärningarna 4: 31 står det att när de ber om helig Ande, skakar marken där de satt.
Anden är här i dag, i Sverige och vill på nytt skapa ett epicentrum där Jesus blir det viktigaste i församlingen.Världshistoriens största epicentrum är Påsken. Vi får följa Jesu väg från död till liv.
I påskens dramatiska skildringen av hur Gud i sin egen älskade Son ger sitt liv till lösen för en hel värld, där skakas himlarymderna. Vi hör de förtvivlade lärjungarna, kvinnorna, Jesu moder Maria. Vi hör genom världshistorien ropen, vi hör gråten, och vi känner deras ångest in i vår egen kropp. Men vi får också vara med i glädjen när lärjungarna och kvinnorna får möta änglarna, budbärarna från himmelen som proklamerar att Jesus är uppstånden, att graven är tom. Vi får också vara med Maria när hon möter Jesus själv. Det är ett crescendo, ett epicentrum, ett rop över hela världshistorien att Gud vunnit seger över Döden, Satan, ondskan och världen. Jesus har öppnat en ny och levande väg fram till den himmelska tronsalen för var och en som vill.
Påskdagens texter handlar om en ny tid. I våra kyrkor runt om i vår värld ropas det ut tre gånger denna söndag, ”Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden”! Det är en proklamation om ett epicentrum, att Jesus har besegrat döden och gett oss alla, som vill ta emot det, ett evigt liv. Detta var de första kristnas största, och ivrigaste förkunnelse.
Jesus är uppstånden! Jesus lever!
En skön påskhelg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved