Morgonrockstempo vet du vad det är? Jo det är vad min kropp har för rytm nu för tiden. Jag ligger lääänge på mornarna och sätter mig vid frukostbordet i morgonrock fram emot elvatiden, då har jag läst min bibel och olika dagstidningar. Jag ber en stund och går sedan och tar på mig kläderna och bäddar sängen. Jag är jätteslö på förmiddagarna på grund av alla mina mediciner.
Jag har nu varit pensionär i tio år, min bild av pensionärer var att de skulle vara morgonpigga och alerta men det är raka motsatsen till vad jag är. Nu när jag sitter här framför datorn och skriver har klockan passerat lunchtid för de allra flesta som är i arbetsför ålder.
Trotts pensioneringen fylls min vardag av olika arbetsuppgifter i både frikyrka och svenska kyrkan. Mitt största engagemang är att bönen ska få en ny renässans i vårt land i dag. Men förfrågningar om själavårdssamtal, vigslar, dop, begravningar och gudstjänster kommer fortfarande lite här och där. Jo förstås har jag en uppgift att skriva dessa krönikor. Så visst är det ganska mycket som pockar på mitt engagemang. Men jag får förbereda allt i mitt stilla avslappnade morgonrockstempo.
I helgen möter vi Moses i den gammaltestamentliga texten. Han är överhopad med arbete, trots att han för länge sedan, ur svensk synvinkel, borde ha varit pensionär och levt ett stilla och lugnt liv. Men där ute i öknen, på Guds uppdrag, delegerar han ut ansvaret till sjuttio av de äldste i Israel. De ska vara Moses behjälplig i ansvaret att leda folket. Gud tar av den Ande som vilade över Mose och fördelade denne Ande över de sjuttio äldste. Två av dessa fanns inte med vid uppenbarelsetältet när Anden kom över dem, de var inne i lägret men där föll Guds Ande också över dem. Vissa personer ville då få Moses att stoppa dem. Men det föranleder Mose att önsketänka: ” Om ändå allt Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin Ande komma över dem alla!”
Sådd och skörd är temat för söndagen. Det finns ett talesätt som lyder: Så en tanke och du skördar en handling. Så en handling och du skördar en vana. Så en vana, och du skördar en karaktär.
Så en karaktär, och du skördar ditt öde.”
Moses hade sått ut ordet från Gud till Israels folk under många år. Han hade också sett att den sådden av Guds ord hade börjat gro ibland folket. När de sjuttio äldste börjar proklamera och profetera Guds ord till folket då får Moses gladeligen se på när de sjuttio äldste tar tag i det Mose sått ut. Men Moses är inte nöjd där utan han vill också att hela folket skulle vara profeter och att Guds Ande skulle komma över allt Guds folk.
Jesus sa inte, gå ut i hela världen och gör alla till kristna, Nej han sa, ”Gå ut i hela världen och gör alla människor till lärjungar.” Moses önskan om att Anden skulle falla över allt folket, det blev till verklighet vid den första pingstdagen. Sådden av Guds ord skulle göra människorna till Lärjungar.
Alltså som i talesättet ovan att så en tanke av Guds ord och du skördar en handling, en vana, en karaktär och ett livsöde.
Guds ord är ett förvandlande ord som förvandlar hela vårt liv av tankar, känslor och livsengagemang.
Min bön i morgonrockstempo är det samma som Moses utbrister i helgens gammaltestamentliga text:
Om ändå allt Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin Ande komma över dem alla!
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved