Kyndel

EFS Svensbyn


Andakter

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus


Med ljudligt brak rasade jag ner för den nymålade trappen med den då ett och halvt åriga Elma i famnen. Det kom ett stort tjut från lillflickan vilket både gjorde mig glad men samtidigt orolig att något allvarligt hade hänt med henne.


Jag hade några dagar innan målat trappen, som jag limmat och skruvat ihop i vårt renoveringsobjekt till hus. Brutalt fick jag uppleva hur halkig trappen blev efter mitt försök till försköning. Det är nu ca tolv år sedan detta hände, jag blev påmind nu i helgen om min störtdykning nerför trappen, eftersom Elma som nu är tonårstjej, åkte med oss och sin kusin Ida, ner till Umeå. Då påminde Elma mig; ”Morfar minns du när du ramlade nerför trappen i Svensbyn med mig i famnen?” 


Jo naturligtvis minns jag det, med fasa. Tänk vad som kunde ha hänt om jag tappat henne eller att hon hade hamnat under mig? Jag har inte vågat tänka tanken. Vi hade fått förtroendet att vara barnvakt denna dag och när hustrun hörde det våldsamma braket i trappen och barnbarnets skrik kom hon rusandes och lyfte upp lilla Elma och tröstade henne. Det visade sig att hon hade fått en liten blödning under ena örat. Vi skyndade oss iväg till akuten för att få det lilla såret ihop limmat. Elmas mamma och pappa som skyndsamt hade anslutit  sig till akuten, var förståligt väldigt oroliga för sin lilla dotter. Men doktorn sa tröstande till dem; ”Det är inget fel på lillflickan, jag tycker att ni ska se till morfar i stället han har det nog svårast i det här läget.” Tänk så rätt han hade, jag var fylld av skuldkänslor, rädslor och ångest att jag orsakat något väldigt dåligt för mitt lilla barnbarn.


När vi kom tillbaka från sjukhuset kunde jag slappna av och titta till mina egna skrubbsår och blåmärken.                                                                                                                                               

När vi möter Jesus i söndagens texter, berättas det om honom att han bärs fram till templet av sina föräldrar Maria och Josef. Föräldrarna ska göra det som lagen föreskriver att varje förstfött gossebarn ska helgas åt Herren. Maria och Josef var noga med att lagens olika föreskrifter skulle hållas. Har du tänkt på att i texten återkommer ordet om lagen fyra gånger.                                                                     

Jag får telefonsamtal, sms och brev med fina och tacksamma kommentarer för de krönikor jag skriver, men också sådana som är negativa utifrån att jag inte skriver om lagens plats i skriften.


Men jag menar att det är precis det jag gör, jag skriver och förkunnar om honom som är lagens fullkomlighet. Inte en prick av lagen ska lämnas utan allt uppfylls i Jesus. När Jesus dör på  korset då ropar han ut, ”Det är fullbordat!” De två profeterna Simon och Hanna fick hålla och lyfta upp barnet som är lagens fullbordan och fullkomlighet. Simon profeterade,”Mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”


För mig har det alltid varit något väldigt speciellt att som morfar och farfar få hålla och lyfta upp mina barnbarn och välsigna dem. Att som präst också få nåden att lyfta upp dopbarnen och välsigna dem, är för mig något oerhört stort. Alla religioner talar om vad vi ska göra, men den kristna tron talar om för oss vad vi ÄR. Vi är hans skapelse, vi är hans ögonsten, vi är hans barn, vi är frälsta av NÅD.


 Du som vill ha med Jesus att göra, vet att, han lämnar dig aldrig, han som är lagens fullkomnare.

 

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman

 

 

Copyright © All Rights Reserved