Sept

    Andakter

Septuagesima


Nåd och tjänst

Att byta bromsklotsar, byta lampor eller göra ett oljebyte eller några andra smärre service på bilarna jag ägt har aldrig varit några problem förr. Men nu när jag är så skröplig måste jag anlita en bilmekaniker för att bistå mig i olika problem som kan dyka upp inför domen på bilprovningen.


Jag har i dagarna varit till bilprovningen med vår bil. Allt var som det skulle så jag fick godkänt i protokollet Men det var på grund av att jag lämnat in bilen några dagar före till en bilmekaniker som jag har stort förtroende för, han skulle göra en genomgång av alla saker som måste stämma för att bilprovningskontrollanten ska kunna skriva ner sitt godkännande.


Jag känner det som ett nederlag att behöva be om hjälp med att utföra så enkla service grejer som att byta bromsklotsar eller vrida loss ett oljefilter. Det gör att jag ibland känner mig som misslyckad. Det tär på min manliga stolthet. Jag har mött många människor under mina år som präst och predikant som vittnat om att de har känt sig misslyckade, både som människa och som kristen. Men i dag har jag ett glädjebud till dig att du inte är diskvalificerad för Guds rike på grund av dina misslyckanden.


Jag använder mig ofta av sex punkter för att beskriva vad kristen tro inte är. Nummer ett: den kristna tron är inte ett ”Beteende” utan det är ett ”Beroende”. Vi är beroende av hans förlåtelse och nåd. Nummer två: Den kristna kyrkan är inte en ”organisation” utan en ”organism.” Den är levande. Nummer tre: Den kristna tron är inte ”religion” utan en ”relation” med den levande Kristus. Nummer fyra: Den kristna tron är inte ”prestation” utan ”vila,” vila på Guds arm. Nummer fem: Den kristna kyrkan är inte en ”idé” utan det är en tro på en ”person,” Kristus. Nummer sex: Den kristna tron är inte ”åsikter” utan det är en ”insikt” att Jesus är Guds son som kommit till detta jordegrus för att rädda syndare.


Alla bilder haltar det gör också veckans liknelse. Jag skrev att jag har ett stort förtroende för bilreparatören som fixade min bil till att bli körbar ute på våra vägar. Något liknade känner jag att jag har ett stort förtroende för Guds nåd. Han tittar på dig och mig när han öppnar sin bok, han tittar på oss genom ett par glasögon som bara är riktade mot hans son. När vi en gång står inför den helige då ser han inte vår synd och våra felsteg eller våra tillkortakommanden.


Vet du vad han ser? Han ser inte på den vi var utan han ser Jesus. Han ser oss genom sin son Jesus Kristus och genom honom får vi domen att allt är i sin ordning. Mitt i våra synder, misslyckanden och känslan att inte vara nog dugliga säger han som Paulus gör i episteltexten: ”Gud kan vittna om att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet.”


Allt börjar med nåd för att i sprudlande glädje kunna gå ut i tjänst för vår medmänniska. Vi är frikända, förlåtna, benådade, älskade och väntade.


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman