Lukten av något bränt nådde mors näsa. Hon hörde att vi barn tjoade och hoppade uppe i vårt rum. När hon kom in överraskades hon av att vi tänt en liten eld i en större plåtburk som vi ställt mitt på golvet som skulle efterlikna en lägereld. Utklädda till Indianer och cowboys dansade vi kring vår lilla lägereld när mor dök i i dörröppningen.
Men vad gör ji ongar, ha je alldeles tappa vettet. Jag tror jag blir tokut på je, ropade mor Lisa med förskräckelse i rösten. Snabbt lyckades vi släcka den lilla brasan och öppna fönstret för att vädra ut röken medan vi fick en, ja kanske två skopor ovett hur tokiga vi var. Vi kunde ju ha ställt till med att hela huset brann ner. Ett runt sotigt märke på trägolvet lämnades som ett minnes märke av de tokiga Degermanska ungarnas vilda lekar.
Där på senare halvan av femtiotalet och början av sextiotalet fanns det en TV serie som hette Bonaza. Den handlade om bröderna Cartwright och därifrån hade vi fått inspiration att leka cowboys och Indianer vi härmade de våldsamma krogslagsmålen genom att låtsas slås där vi kastade varandra som vantar över bord och stolar samtidigt som vi utstötte en mängd olika läten som vi hört ifrån TV serien.
Kan du tänka dig in i mammas skräck när hon såg oss dansa kring en öppen eld i vårt sovrum. Jag har många liknade minnen där mamma i förskräckelse har ropat ut ”men vad gör ni ongar.”
Helgens texter handlar om Jesu mor Maria. Hon överraskas och blir förskräckt av det som mötte henne i hennes hem. Där mötte hon ängeln Gabriel, han såg hur den unga flickans ansikte återspeglade rädsla och förskräckelse. Därför sa han orden; ”Var inte rädd Maria du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son.”
Jag gissar att Maria som Judinna hade funderat många gånger om det hon hört sina föräldrar tala om och Rabbinerna i Synagogan läst om och predikat om att Messias ska komma. Hur det ska gå till vet de inte men att han ska komma det vet de av skrifterna.
Helt plötsligt och oväntat får hon svaret på sina frågor om Messias. Ängeln sa till Maria;
”Var inte rädd Maria du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son.”
Min mor blev överraskad och rädd när hon såg vad hennes barn hade ställt till med. Maria blev rädd och förskräckt när hon såg ängeln, Han överraskade henne mitt i hennes vanligaste vardag.
Gabriel säger till Maria, var inte rädd, och jag tror att han säger det till dig i dag, mitt i dina rädslor inför världsläget kommer han att överraska dig med sin väldiga nåd, när hans ord plötsligt blir levande i din allra vanligaste vardag. Gud kommer genom sin Ande, att överbevisa dig och mig om, att han har allt i sin hand. Ordet från ängeln Gabriel, ”Var inte rädd,” kommer att bli som ett eko från tronsalen i himlen till dig och mig.. Vi kommer en gång bli överraskade av Guds väldiga nåd när han möter oss med sitt ord, det levande ordet, som är Jesus själv. Han kommer att ge oss insikten när han öppnar upp våra låsta hjärtan och hjärnor så att vi ser och hör hans ord när han säger; ”Var hälsad du högt benådade!” ”Var inte rädd, du har funnit nåd inför Gud... Herren är med dig.”
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved