”Farfar varför firar vi kristihimmelsfärdsdag?” Det var Nora 14 år som skrev på WhatsApp en kommunikationskanal vi har med våra barnbarn. Jag försökte förklara så enkelt jag kunde, men att skriva på telefonen är inte min starkaste sida. Jag sitter hellre vid datorn och knappar in mina tankar.
Det finns en gäng filmer som heter Mission Impossible där skådespelaren Tom Cruise är den ultimata hjälten. Han och hans team gör de mest spektakulära insatserna för att rädda världen.
När jag tänker på missionsdagen sammanflätas det med Noras fråga om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag. Jesus sa till sina lärjungar där uppe på berget strax innan han lämnade dom; ” Jag har all makt i himlen och på jorden gå därför ut till alla folk och gör dem till mina lärjungar. Döp dem i Faders och Sonens och den heliga Andes namn, och lär dem att följa allt det som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er alla dagar till tidens slut.”
Dom här orden står i Matteus 28 och kallas också för missionsbefallningen.
Missionsdagen är en söndag då vi i kyrkan reflekterar över vilket uppdrag vi fått av vår Herre.
Vi, du och jag har fått uppdraget att peka på korset, och dess budskap om en frälsning och förlåtelse för alla människor, i alla tider, genom Jesus Kristus som Guds Son. Det handlar om en räddningsinsats från en älskande Gud.
Korset är kyrkans berättelse om hur Gud i sin nåd har gett människan möjlighet att nå Gud.
Fadern, Sonen och Anden är Gud som sträcker ut sina armar mot människan i ett grovhugget kors. Paulus skriver i första Korintierbrevet 1:18 ; ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”
Jesus säger i missionsbefallningen att han inte bara är med oss alla söndagar utan han säger, alla dagar. Han är med oss de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur oss, de dagar då vi bara känner oss så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du och jag inte behöver vara ensam eftersom ett av hans namn har betydelsen, ”Gud med oss”. Vi är inte bortglömda, Gud är med oss.
Noras fråga till farfar prästen om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag är att vi den dagen på ett speciellt sätt läser texterna om mission. Att han ska komma tillbaka som han en gång lämnade denna värld. Gå ut, ekar det från himmelsfärdsberget, gå ut och gör alla folk till Jesu lärjungar. Inte till att bygga vackra kyrkor, inte till att stänga sig in i en varm och skön gemenskap, utan Jesus uppmaning är, gå ut. Kyrkan ska hitta igen handtaget i sina kyrkobyggnader till att öppna dörren och gå ut. Det kan tyckas vara ett mission inpossible alltså ett omöjligt uppdrag, men allt började ändå på ett berg strax utanför Jerusalem där några unga män och kvinnor får uppdraget att bära budskapet ut om ett nytt liv. Att liksom Tom Cruise och hans team räddar världen, kan några enkla, rädda, svaga, ängsliga lärjungar till Jesus, gemensamt berätta om en frälsning, en räddning för en hel värld.
De första kristna fick ta emot den heliga Ande som skulle vägleda och hjälpa dom i detta omöjliga uppdrag. För människan är det omöjligt men för Gud är allting möjligt sa Jesus till sina lärjungar.
Är du redo att anta ett mission inpossible? Jesus räknar med dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved