3 e tretton

    Andakter

Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus skapar tro



”Nej nu får ni ta av mig bilnycklarna,” sa jag till barnen och hustrun som var samlade till kalas. Jag kom lite för sent till kalaset eftersom jag varit och predikat i en by utanför Piteå. När jag åkte hem till det väntade kalaset blev jag blev ganska förskräckt över upptäckten hur dåligt omdöme jag fått när det gäller bilkörning.


Jag hade bytt medicin för min ständiga värk och inte varit så noga med att läsa bipacksedeln, där kunde jag läsa att man skulle vara försiktig med bilkörning eftersom substanserna i medicinen påverkade reaktionstiden. Jag hade några år tidigare sagt till barnen att om de såg att jag inte längre kunde hantera min bilkörning skulle de ta ifrån mig bilnycklarna utan att tveka.


Nu var jag i det stadiet att jag själv hade upptäckt mitt dåliga omdöme i trafiken därför deklarerade jag så klart som jag kunde att de skulle hjälpa mig med att parkera bilen för gott.

Men nu blev det inte så dramatiskt eftersom de biverkningar jag fick av denna medicin blev så många, då begärde jag av min läkare att få en annan sort som hade mindre biverkningar.


Den nya medicinen jag fått, gör att mina tankar och reaktioner blivit mycket bättre. Men ändå vågar jag inte chansa, därför är det oftast hustrun som nu får köra när vi ska någonstans.


Veckans tema är Jesus skapar tro. Först när jag läste bipacksedelns information förstod jag allvaret i medicin hanteringen. Då först trodde jag, i läsandet, fick jag en erfarenhet av varför jag kände mig så konstig när jag körde bilen. När jag läste bipacksedeln fick jag det bekräftat det jag upplevt i mitt dåliga omdöme.


I episteltexten för denna söndag skriver Paulus till församlingen i Galatien. Han talar till dem om Guds nåd i Kristus. De hade fått en erfarenhet av Kristus som Guds nåd. Men de hade fått in andra tankar via falska lärare som gör att Paulus blir tvungen att skriva ett skarpt brev till församlingen att hålla sig till Guds nåd och inte till laggärningar.


De hade genom Paulus försorg fått en erfarenhet av Guds väldiga nåd, nu var all deras tro på väg att förloras på grund av falska lärare. De behövde få en skrift i sin hand som förklarade vad de hade fått i tron på Jesus Kristus. De kände att något var fel med de falska lärarna därför behövde de läsa vad deras förste lärare hade att säga.


Jag kände att något var fel i mina tankar och bilkörning, jag behövde läsa i bipacksedeln vad som gällde. Då kunde jag fatta beslut och få tro på, att jag för stunden skulle släppa all bilkörning.


Gud måste erfaras som den han är i kyrkans bekännelse, att vi tror på en skapande, allsmäktig, evig, kärleksfull, blödande, längtande Gud som så har älskat världen att han steg ner till detta jordegrus för att ge oss gemenskap med honom. Gud är en gemenskaps längtande Gud som vill ha sina barn nära sig. Han längtar efter dig.


Den ”bipacksedel” som Paulus skrev till Galaterna, den löd; ” Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus.”


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman