”Ungar kom hit med båten,” ropade jag över sjön. Skrattande kom barnen med den gamla trä ekan roendes över sjön för att bistå mig. Jag hade i mitt övermod ställt mig på en vindsurfingbräda som vi fått låna av några vänner för att prova i den lilla sjön invid vår fastighet som vi ägde för trettiofem år sedan.
Varför jag skriver om denna fadäs är att jag blev påmind genom att sonen skickade mig en liten filmsnutt via sms. I den filmsekvensen visade han hur han tränade att surfa med en vindsurfingbräda. Fadäsen ovan är en av många generande felbedömningar jag har i minnet där jag utsatt mig själv i olika prekära situationer. Jag klev på vindsurfingbrädan för att imponera på mina barn att pappa, han kan verkligen surfa.
Men tji fick jag. När vinden tog tag i seglet gick det hur bra som helst men när jag skulle vända tillbaka till bryggan kunde jag inte hantera seglet till att fånga vinden på rätt sätt. Jag kunde inte stagvända eller att lova upp mot vinden. Jag bara drev längre och längre bort från bryggan. På ett liknade sätt blev det när jag försökte segla en liten jolle vid Piteå båtklubbs klubbstuga.
Det var inga problem att komma i väg när jag fick vinden i seglet men när jag skulle vända kunde jag inte lova upp mot vinden. På bryggan satt hustrun med några vänner och skrattade så att de höll på att ramla av solstolarna. En av dom förbarmade sig över mig och rodde ut för att rädda mig. Mycket stött i mitt ego blev jag tvungen att be om hjälp att komma i hamn.
Helgens tema är ”Friheten i Kristus,” när jag började spinna i den tanketråden som sonen gav mig genom sitt övande med vindsurfingbrädan kom mina tankar att landa i den frihet jag kände när jag fick möjlighet att fallskärms flyga.
Det var en frihetskänsla utan motstycke att segla högt uppe i det blå där det rådde en total tystnad, där bara bruset från seglet hördes. På ett likande sätt var det att stå på vindsurfingbrädan eller i den lilla segeljollen. Så länge jag hade vinden i seglen var det en ren frihetskänsla men när jag skulle vända mot vinden behärskade jag inte tekniken att segla mot vindriktningen.
I helgens texter möter vi en man som är dövstum, han möter Jesus som lägger sina händer på honom och suckar djupt till Fadern. Han säger ”Effata!” Det betyder öppna dig, mannen blir fullständigt frisk och fri. Jesus ordet satte honom fri.
Guds ord, som är Jesus Kristus kan sätta dig och mig fria.
Jag visste inte hur man kunde segla mot vinden, mitt i mina högmods tankar om att jag kunde segla måste jag kapitulera och erkänna att jag inte förmådde komma in till hamnen själv. Jag måste be om hjälp. Jesus är den som kommer till oss när vi kapitulerat och insett att vi inte kan nå hamnen i oss själva. Jesus ropade en gång för över femtio år sedan ett Effata över min dövstumhet så att jag kunde både se och höra att hans ord är det som ger den stora friheten
.
Den sanna fulla friheten finns, menar jag, enbart i Kristus Jesus.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved