”Nej Gud nu skiter jag i det här, jag orkar inte längre, nu får du ta hand om alltihopa!” Det var hustrun som i sin förtvivlan ropade ut i sin besvikelse och ilska i sin hopplösa desperation. Hon kände sig otröstelig och ohjälpligt fast i alla motgångarna som vi fick genomleva.
Det var vårt första hem, ett gammalt ruckel som jag renoverade upp från grunden. Vi var mycket unga och ekonomin var inte den bästa på grund av mitt diskbrock som ständigt gav sig tillkänna. Diskmaskinen, tvättmaskinen, spisen, frysen, alla de begagnade maskinerna som jag köpt gav upp inom en månad. Dessutom hade vi köpt en begagnad bil på avbetalning för några tusenlappar som hustrun körde i diket och bilen blev till skrot. Varken hon eller barnen kom till skada men det var som om detta skulle bli dödsstöten för vår ekonomi. Allt bara blev till ett kaos i vårt unga liv. Det var då hon ställde sig mitt på vårt nyrenoverad köksgolv och ropade ut sin förtvivlan, ”Nej Gud nu skiter jag i det här.”
Då inträffade något som hon har återgett som om vårt kök blev till en katedral där Gud kom med ett övernaturligt lugn in i hennes unga modershjärta. Hon bara visste att allt skulle ordna sig till slut.
Prövningens stund är temat för helgen som kommer. Jag vill citera Ivar Lindestads text som återfinns i de flesta frikyrkliga sångböcker. Den börjar med orden:
”Prövningar vi möta får, och vi ofta ej förstår Herrens vägar när han önskar att vi himmelen ska nå. Sina barn han leder här genom sorger och besvär. Vi förstår hans vägar bättre ovan där.”
Texterna för denna helg handlar om hur Jesus utsetts för prövningar och frestelser under sina fyrtio dagar av fasta.
Han har först ut i öknen av Anden står det. Han går inte ut i öknen och prövningen ensam. Han har sällskap med Anden. Han har en vän vid sin sida. Han är inte ensam.
Jag har skrivit många gånger i mina krönikor om att prövas. Som kristna möts vi av prövningar lika väl som alla andra människor. Men det viktiga är vart denna prövning för oss. Närmare Gud, eller längre ifrån honom. Även om du säger att du sagt upp bekantskapen med Gud, på grund av de prövningar som du fått genomgå, vill jag säga, med en hälsning från den levande Guden, att han, Jesus Kristus, han har inte sagt upp gemenskapen med dig.
I all sin affekt och besvikelse som kom över min hustru där i vårt kök, blev det ändå så att det ledde henne fram till ett rop om hjälp riktad till Gud.
I prövningen står vi inte ensamma,vi är inte utelämnande till vårt eget öde utan vi har en som går med oss varje dag.
Jesus gick inte ut i öknen ensam, han hade den Helige Ande med sig står det i våra texter. Jag vill med all den tydlighet jag kan åberopa genom min egen erfarenhet av livet med Gud att du går inte ensam här i livet. Du har en vän som går vid din sida även i den mörkaste dalen finns han med dig.
Även om du känner dig som min hustru kände sig den dagen för ca femtio år sedan när hon ropade ut sin förtvivlan i vårt kök så vill jag påminna dig om att din vän Jesus har inte lämnat dig. Om än alla andra sviker så sviker inte Jesus dig.
Paulus proklamerar i en av texterna: ”Låt oss frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp.”
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved