Tankar inför helgen
Tacksägelsedagen
Lovsång
För ett par år sedan satte min dotter och måg in en ny ytterdörr till sitt 60 tals hus. Det var en rejäl och stadig dörr med en ett stort, avlångt ljusinsläpp vid sidan om. Förutom detta har de investerat i nya fönster vilket gör att huset verkligen fått ett lyft. Det jag ville skriva om den här veckan är detta ljusinsläpp vid ytterdörren. Det har för mig blivit lite extra fint eftersom lille Tore två år nästan alltid står vid detta ljusinsläpp när mormor och morfar kommer på besök. Det lilla förväntansfulla och glada ansikte smittar redan när vi parkerar bilen utanför deras hus. Nu har han blivit så stor att han med sina små fingrar når upp till dörrhandtaget och då möts vi av att han själv öppnar dörren och ropar ut, så hela gatan hör det, moffa, mommo. Hela hans kroppsspråk, hans rop och ansikte talar om för oss att vi är välkomna. På ett likande sätt har även de andra barnen mött oss när de var i den åldern.
Nu när de äldre barnbarnen möter oss är det väl inte med samma entusiasm som lillebror men vi möts alltid med varma kramar. För oss är det med tacksägelse vi nämner barnbarnen i våra böner. De ger oss en sådan glädje att det inte alls är svårt för oss att associera till hur Gud känner det, när han får möta sina barns lovsånger och tacksägelse.
Söndagens texter handlar om dessa ord, tacksägelse och lovsång. I texterna möter vi Jesus uppe på ett berg med utsikt över Galileiska sjön. Mycket folk fanns där och många lama, blinda, lytta och stumma fick ta emot hälsa och läkedom från honom. Det står att folket häpnade och att de prisade Israels Gud. De hade mött honom som hela lagen och profeterna talade om. Det finns en intressant liten passus i texten där det står. Mycket folk kom till honom och DE hade med sig dessa sjuka och behövande. Det nämns inga namn, det står bara DE. Vilka var DE? Det står också ”och många andra”, som bars fram till Jesus. Hur har du det som läser det här? Tillhör du dessa DE eller de många andra? Är det så i ditt liv att du känner dig bortglömd, du har mindervärdeskomplex, det dåliga självförtroendet spökar ständigt och jämnt. Det fina med dessa DE är att de burit fram alla dessa till Jesus. De nämns inte vid namn utan de talas om en folkskara och i denna folkskara finns dessa DE.
De hade gjort det finaste man kan göra, de hade burit fram de sjuka och behövande till Jesus. Av deras handling föds det en lovsång bland hela folkhopen, de prisade Israels Gud över vad de fått se och uppleva. Du och jag kanske inte får stå på estraderna och synas och höras men vi får vara dessa DE, som bär fram människor till Jesus. Ditt och mitt bönearbete för våra barn och barnbarn, för släkten och vännerna kanske inte någon vet något om. Men vi får i vår kammare bära fram alla dessa som vi älskar och som Gud påminner oss om, vi får bära dem fram till honom som vet, kan och förstår. När jag i ljusinsläppet ser den entusiastiske lille Tore och mina övriga barnbarn föds det en tacksägelse och lovsång till Israels Gud.
Det är något av detta ljusinsläpp som vi behöver få se, i vårt vardagliga umgänge med Jesus. Jag tänker mig att det finns ett ljusinsläpp vid den himmelska porten där Jesus och hela den himmelska skaran står med entusiasm och väntar på oss. Jag associera väldigt fritt utifrån lille Tores förväntan vid ljusinsläppet, att kanske en dag, är det Guds eget förväntansfulla ansikte vi ser där vid himlaporten och hela den himmelska världens heliga varelser som gläds över att vi kommer till honom, med alla våra glädjeämnen, sorger och bekymmer.
En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved