Tankar inför helgen
Jag nämnde i förra veckans krönika att den Colombianske presidenten Juan Manuel Santos utsetts till årets fredspristagare. Det får vi gratulera honom till och även det Colombianska folket skall vi räcka en hälsning av glädje och hopp om ett nytt fantastisk år av försoning. Det som den svenska pressen inte skriver om, när det gäller nomineringen av fredspristagaren, är bakgrunden till denna försoningsprocess som på gått i många år.
Den person som jag vill framhålla i denna mirakulösa vapenvila mellan FARC gerillan och den Colombianska regeringen är Russ Stendal. En kristen missionär som lät sig tillfångatas av gerillan för att få möjlighet att vittna om Jesus och vad hans försoning kunde ge. Han bands fast vid ett träd där han vittnade för alla om vad Jesus kunde göra i deras liv. Efter fem veckor meddelade gerillaledarna att han skulle släppas lös och få förkunna fritt sitt evangelium om Jesus. Russ Stendal har flera gånger under fredsprocessen fått sitta ner med presidenten och ge råd hur processen skulle föras vidare. Detta har den svenska pressen inte skrivit något om, att en kristen missionär har vågat livet för att denna fredsprocess skulle kunna bli möjlig, det omnämns inte, varför? Etthundra tusen människor tar i dag beslut om att följa Jesus, tretusen nya kristna församlingar bildas varje vecka, kristendomen växer i dag snabbare än världsbefolkningen, vi lever i missionshistoriens största väckelse men detta missar ständigt massmedia. Varför?
Söndagens ämne är frälsningen. Det talas i texterna om hur en hel värld är försonad i en enda person, nämligen Jesus Kristus. Paulus skriver att ”alla har fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus.”
En person som bär försoningen till andra kan göra storverk. Russ Stendal fick genom sin försoningsförkunnelse vara med att skapa en försoningsprocess som kanske har räddat ett helt folk. Den kristna kyrkan är satt att vara i framkant när det gäller att skapa utrymmen för försoning mellan alla folk. Vårt uppdrag är att tala ut frälsningens evangelium som handlar om Jesus Kristus. Men den Kristna kyrkan är så tyst i medierna, varför? ”Om dessa tiga ska stenarna ropa”, säger Jesus. Jag läste i tidningen Världen i dag att ateisternas frontfigur här i Sverige, Christer Sturmark, upprörs av den fruktansvärda förföljelsen av de kristna i Mellanöstern. Han skriver, ”Som sekulär humanist känner jag djup avsky mot det som kristna utsätts för i Mellanöstern just nu.”
Hur ofta har kyrkorna uttalat sig i medierna om detta? Varför är vi eller medierna rädda att berätta vad vi ser och tänker? Vi har ju fått världens bästa budskap att förmedla till en längtande, törstande och lidande värld. Det finns en frälsning, det finns en försoning, det finns ett hopp för alla människor i alla tider genom Jesus Kristus.
Detta är Guds vilja, säger Johannes, att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, vilket är Jesus Kristus.
Allt gott önskar jag dig.
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved