Tankar inför helgen
Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt.
Jag har fått en liten inblick i att bli fri. I slutet av Martin Luther Kings världsberömda tal till USA som nation sa han, ”Free at last, free at last”, (fri till slut, fri till slut). De orden klingade i mitt huvud när jag såg min hustrus glädjestrålande ansikte vid sjukhusentrén. Hon hade efter fyra veckors prövningar äntligen fått bort gipset från sin fot. Benet kändes lätt som en fjäder och hon kände sig fri. Vi firade genom att åka till ett fik där vi inmundigade en köttbullesmörgås med kaffe. Genom sin gipsade fot fick hustrun lära sig att ta det lite lugnare än vanligt. För mig som har levt med henne i snart fyrtiofem år blev dessa fyra veckor lite underliga eftersom allt gick så sakta. Jag som har varit van med att ha henne omkring mig som en virvelvind, fick under dessa veckor bistå henne med det mesta. Orden, ”ta det lugnt”, fick en ny innebörd för mig.
I en av helgens texter möter vi två systrar som bjudit hem Jesus på middag. Det är Maria och Marta, systrar till Lasarus, som Jesus uppväckte från det döda. Maria fascinerades så till den milda grad av Jesus, att hon glömde bort hushållssysslorna. Marta blev ensam kvar i köket medan Maria satt framför Jesu fötter, och såg in i hans ansikte för att få ta del av alla de visdomsord som kom ur hans mun. Marta blev besviken på sin syster och bad Jesus säga till henne att hjälpa till. Men Jesus försvarade Maria med att säga, ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
En annan som också tog det lugnt var den katolska nunnan Elisabeth Hesselblad som helt nyligen blev helgonförklarad av Påven. Vi hade ju sen tidigare den heliga Birgitta som ett svenskt helgon, nu har vi alltså två kvinnliga förbilder som gjort stora uppoffringar för att Guds verk ska få ha framgång.
Det berättas att Elisabeth Hesselblad ägnade sitt liv i bön och arbetade för de nordiska ländernas kristenhet. Munkar och nunnor i all ära men jag tror inte att man behöver avge sådana löften för att arbeta för att Jesus ska bli trodd, älskad och sedd.
Ett är nödvändigt säger Jesus i helgens texter. Ett är nödvändigt och det är att söka Jesu ansikte.
Hebreiskan har inget ord för närhet har det sagts mig istället talas det om ansikte. Att Gud vänder sitt ansikte till oss. För att se in i ett ansikte så blir man tvungen att stanna upp en stund. Maria satt och tittade in i Jesu ansikte, i den stunden glömde hon allt. Det enda viktiga var Jesus.
När jag mötte min hustru för fyrtiofem år sedan satt vi ofta och såg in i varandras ögon. Vi tog det lugnt. Det enda viktiga var vi två. Våra ansikten var tillvända. Dom här sista fyra veckorna har vi fått ta det lugnt och sett att fyrtiofem år har satt sina spår i våra ansikten, men ändå är det samma flickögon som har mött mig. Visst vi är gamla nu och virvelvinden är väl inte lika fartig, som när vi var unga. Att ta det lugnt blir något naturligt i vår ålder.
Ett är nödvändigt säger Jesus till oss i texterna. Det enda nödvändiga, det som kan göra oss fria är Jesus. Han säger i en av texterna att alla som är tyngda av bördor skulle komma till honom och då säger han, ”Jag ska skänka er vila”. Guds ansikte är vänt mot dig, Gud har visat sitt ansikte i Jesus Kristus. Gud uppmanar dig och mig att komma, då ska han skänka oss vila.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved