Tankar inför helgen

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan.

I många orter runt om i vårt land väljer man att lyfta fram en eller flera personer som på något sätt gjort skillnad till gagn för andra. I Piteå har den lokala tidningen haft en omröstning under sommaren till något som kallas årets Pitebo.

Detta år röstades Diakonen Anna Stina Eriksson fram under motiveringen: ”För hennes osjälviska arbete och engagemang för alla som flytt krig och elände. En extra mamma för alla utsatta människor.”

Jag tyckte att det var ett mycket bra val, eftersom diakonernas arbete i våra församlingar inte alltid uppmärksammas. De gör ett fantastiskt arbete i det tysta.

Nu till söndag är det också Diakonins dag och texterna handlar om kärleken, en kärlek som inte vill någon något ont. En kärlek som Jesus säger att den är lagen i dess fullhet.

Det finns många exempel i historien av människor som vandrat kärlekens väg, där man mött ondskan med kärleken som vapen. Martin Luther King, Nelson Mandela och moder Theresa är bara några av alla dessa som gjort skillnad genom att förkunna i ord och handling kärlekens språk. Ett annat exempel på extraordinär medmänsklighet finns lagrad i min känslomässiga minnesbank, det är den stunden ute vid byxtorget här i Piteå, när massor av Pitebor samlades för att protestera mot utvisningen av den treåriga Armeniska flickan Maria. Jag minns hur tårarna rann ner över mina kinder,(jag som ofta har svårt att gråta,) när jag såg alla dessa människors engagemang för denna lilla flicka.

Anna Stina Eriksson säger att ”Min uppgift är att vara ett vikarierande hopp när det känns hopplöst”. Det harmoniserar mycket bra med helgens tema som är ”medmänniskan”.

Anna Stina personifierar det som sker i det tysta runt om i Norrbotten. Det finns så mycket medmänsklighet, värme och kärlek i folkdjupen. Men allt detta tycks drunkna i all djävulskap och ondska som vi läser och hör om i våra olika medier.

Kyrkan vill vara ett öra, ett öga, en utsträckt hand till varje människa som behöver hjälp, men tyvärr, måste jag erkänna, vi har inte alltid räckt till. I detta är det för mig en stor tröst, att varje kristen får vila i, att det finns en nådefull Gud, som trots all vår bristfällighet, älskar oss ändå.

Johannes skriver i en av helgens texter: ”Låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud.”

Jag önskar dig en skön helg

Gösta Degerman