Tankar inför helgen

12:e söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus.

Har du besökt någon av sommarens festivaler? Jag är inte någon vän av dessa festligheter, inte för att jag tycker att de är fel, utan jag är bara sådan som person. Jag tycker mer om lugnet och stillheten i båten eller stugan. Men jag gick ändå med frugan in till centrum under PDOL, för att köpa oss lunch från ett av de många gatuköken. Det var lite svårt att välja bland alla dessa välluktande små barer. Kockarna svettades i värmen. Jag tyckte lite synd om dem, eftersom jag själv svettades i sommar solen. Om vi hade tjugofem grader i solen måste de ha haft minst trettiofem grader vid deras wokpannor och grillspisar. Efter en stunds funderande föll valet på en oxfilérulle som smakade väldigt bra, men såsen var väldigt rinnig, därför behövdes det en bunt med servetter. Jag sölar ofta ner mig i dessa sammanhang och så jag gjorde även denna gång. En stor blank fläck på min röda skjorta vittnade om den såsrika oxfilérullens besök på min putande mage. Längre än så ville jag inte vara i folkträngseln, därför gick vi med raska steg hemåt för att komma oss ut till stugan. Men vid en gräsplätt, mitt i folkvimlet, snubblade frugan och föll pladask i backen med en till synes vrickad fot. Efter en amatörmässig kontroll av foten förstod vi, att det här måste en läkare se på. Därför blev det snabbaste vägen upp till akuten där hon blev röntgad och också gipsad. Det visade sig att ett ben mitt på foten var av. Nu hoppar hon fram så gått hon kan på sina kryckor och hoppas att befrielsens stund ska komma när hon om fyra veckor ska få plocka bort detta gips.

Helgens tema är ”Friheten i Kristus”. I två av texterna möter vi Jesus där han befriar en dövstum, så att han efter det mötet, både kunde tala och höra. Han botar också en krokryggig kvinna som inte kunde räta på sig. I den tredje årgångens text talas det om, att var och en som vandrar med Jesus lever i friheten från lagen. Paulus skriver i episteltexterna om Guds barns frihet och att till friheten har Kristus befriat oss.

Om fyra veckor ska frugan få plocka bort sitt gips från sin fot, hon verkligen längtar redan nu efter den stunden. Det kommer att bli en befrielse, tro mig jag har fått prova på att bli gipsad några gånger och den befrielse som jag då kände den var stor. Jag förstår min frus frustration och längtan.

Till frihet har Kristus befriat oss säger texterna. Vet du om vad du verkligen äger i Jesus Kristus?

I en gammal syndabekännelse sa vi: ”Om du med ett uppriktigt och ödmjukt hjärta har bekänt din synd så på Jesus Kristi uppdrag säger jag dig att din synd är dig förlåten”. Här lagen smugit sig in.

Det ställdes krav för att få förlåtelse. Jag skulle vara uppriktig, ödmjuk och jag skulle bekänna.

Men jag undrar, när vet jag att jag är nog uppriktig? Det kan jag inte riktigt veta.

När vet jag att jag är nog ödmjuk? Det kan jag inte veta.

Och än svårare, när vet jag att jag har bekänt nog mycket? Här är det lag och på fel ställe.

Förlåtelsen är fri. Det är till denna frihet Jesus har kallat oss till. Nu för tiden säger vi: ” Du som ber om dina synders förlåtelse på Jesu Kristi uppdrag säger jag dig att du är förlåten”. Det är Nåd.

Du som längtar efter friheten och befrielsen, du som längtar att få lägga av tunga bördor. Det är fullt möjligt, eftersom Jesus är hos dig just nu. Det är en sak att få uppleva frihet och befrielse från ett tungt gipspaket, till att få uppleva den friheten och glädjen, i att se och förstå, syndernas förlåtelse i Jesus Kristus.

En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman