Med ett hjärtskärande Skrik som bara en gris kan ge i från sig fick jag till slut med milt våld ut de två små grisarna till hagen. När de väl kom ut började de genast böka omkring bland stenar, sand och jord. De hoppade och skuttade av glädje att få komma ut i solskenet och en sorts frihet.
Vi köpte en avstyckad bondgård i slutet på 80 talet där jag inredde en del av ladugården till ett uppvärmt utrymme för två grisar och även till några höns. Skriket från smågrisarna som jag skrev om i ingressen var att de vågade sig inte ut i hagen. De tittade ut genom hålet jag sågat upp i väggen in till stian men, nej de vågade sig inte ut från tryggheten i stian. De tittade nyfiket ut rädda för det okända där utanför. Till slut blev jag less på att vänta så jag helt sonika slet ut dom till friheten i den omgärdade hagen. Jag har ofta tänkt på det som hände där ute i ladugården som en liknelse på hur Guds församling ofta beter sig. Du får ursäkta att jag använder bilden av smågrisar i den här krönikan som handlar om herdar. Hur många gånger har jag inte hört från församlingsledning och medlemmar att Nej det där har vi aldrig gjort tidigare, eller nej det där vill vi inte, nej det där är alldeles för okänt för att vi ska försöka oss på att vara med i detta. Man har styrts av rädslor.
Jag har varit mycket engagerad i ekumeniken och jag har försökt förmå församlingarna att närma sig varandra. Men många gånger har det varit som med mina små grisar att de stått i dörröppningen, längtansfullt tittat ut men inte vågat sig ut i den frihet som Guds barn har i umgänget med den Helige Ande. Carl Erik Sahlberg präst i s:t Clara kyrka i Stockholm han sa ofta att kyrkan ska hitta igen handtaget i dörren till att komma ut till de sargade och slagna
.
Bibeln talar mycket om herdar. Det är kanske den vanligaste yrkesbeteckningen av alla, som vi läser om i skriften. Herden skyddade, sörjde för och ledde sin hjord, mestadels en hjord av får eller getter, även svinaherdar nämns. Profeter och psalmister i Gamla Testamentet använder bilden av Herdar som en träffande bild av människornas liv, av folken och deras ledare, andliga och politiska.
Den kristna kyrkan har sina ledare men allt för ofta har vi sett dessa ledare, förlora sig i introverta speglingar av sig själva. Ofta fastnar man i liturgin, altare, klädsel och kyrkobyggnader i stället för det uppdrag de fått av livets Herre, nämligen hitta dörren ut till de behövande. TV predikanter som lovar framgång och lycka om man skänker pengar just till deras organisation. Men som ledare för Guds församling är de satta att värna och förbinda de slagna fåren, inte att profitera på dem.
Davids psalm 23, är den föreslagna psalmtexten till helgen, där han skriver; ”Din godhet och nåd ska följa mig”. Det är Herden David som skriver om den gode Herden, alltså̊ Gud själv som leder honom på̊ rätta vägar, igenom den mörkaste dal, likaväl som vid de lugnaste vatten.
David ger oss bilden av Gud som en herde som bär och lyfter oss igenom livet. Jag har skrivit det förr; kom ihåg att du inte är en börda för Jesus, du är ett älskat barn som Herren själv vill föra ut i den frihet som väntar Guds barn.
En skön helg önskar jag dig. Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved