Tankar inför hlegen

Andra söndagen efter trefaldighet

Kallelsen till Guds rike.

Du som har barn i din närhet, du kan förstå och återskapa den känsla av inre glädje och tillfredställelse jag får, när tvååringen kommer med sin lilla hand och fattar tag i morfars hand och säger. ”Kom morfar och se”!

Med den lilla handen kring pekfingret leds jag då till hans lekrum för att jag ska sätta mig ner på golvet och ta del av hans leksaker. Han vill dela något fint med mig, han vill dela sin vardag med en gammal människa.

”Kom och se”, säger min fru till mig när hon har ändrat en blomma eller bytt gardiner. Jag måste uppriktigt säga att jag är värdelös på att se dom förändringar hon gör, men när hon pekar på dem så ser jag att det hon gjort oftast är smakfullt och vackert.

”Följ med och se”, säger Jesus i helgens texter till några av sina lärjungar. De följer honom och de i sin tur berättar för sina vänner om Jesus och säger till dem, ”Följ med och se”! Dessa första Jesu efterföljare berättar för sina vänner, att de träffat honom som det står om i Mose lag och profeterna. De hade träffat Jesus, Josefs son från Nasaret.

”Kom och se”! ”Följ med och se”! Det har varit kyrkans kallelse från första början. Det har varit vittnesbördet om Jesus Kristus som Guds Son till världens frälsning.

Någon har beskrivit de kristnas vittnesbörd som att det är, likt en tiggare som berättar för en annan tiggare var det finns mat att få. Jag tycker att det är ett alldeles mästerligt sätt att se på det kristna vittnesbördet. Vi har inget i oss själva att berömma oss av, men vi har en fantastisk mästare som vi kan peka på.

Det finns en inneboende kraft i detta vittnesbörd.

En kollega till mig berättade att han blev frälst genom ett misslyckat vittnesbörd. Han mötte en ung nyfrälst frälsningssoldat som delade ut traktat och tidningar. Hon berättade gärna om sin nyfunna tro för dem som ville lyssna. Min kollega ansåg sig vara ateist vid detta tillfälle, han berättar att genom sin vältalighet och sin ateistiska filosofi, smulade han fullständigt sönder hennes vittnesbörd. Nöjd över att ha vunnit med sin ateistiska argumentation, lämnade han henne storgråtande på gatan. Men när natten kom, kom också Guds Ande till honom och påminde honom om hennes vittnesbörd. Där i nattens timmar lämnade han sitt liv i Guds händer. När han berättar om det säger han, ”Jag blev frälst av ett misslyckat vittnesbörd”.

Kom och se! Följ med och se! Det är den kristna kyrkans livsnerv att få berätta, att få visa, att få peka på honom som är världens frälsning. Ibland kan vi känna oss som ett litet barn som vill visa något fint för vår medmänniska. Ibland kommer en känsla av att vi känner oss värdelösa när vi har försökt berätta om det som är universums största händelse. När tungan har fastnat i gommen, när vittnesbördet gick i kras, mitt i detta finns ändå den starkaste av alla krafter. Nämligen Guds kraft, för att kraften inte skulle vara vår, utan det handlar om Guds kraft till frälsning, för att ingen ska kunna berömma sig.

En skön solig helg önskar jag dig

Gösta Degerman