tredje fastan

Andakter

Tredje söndagen i fastan

Kampen mot ondskan

 

”Nej det stämmer inte, för bara några timmar sedan sa man i en nyhets sändning att det var över två miljoner som är på flykt från Ukraina,” berättade en av deltagarna vid vår bön för Ukraina förra onsdagen. Jag läste upp ett första försök till manus till veckans krönika för deltagarna. I min text hade jag skrivit att en miljon människor var på flykt men den siffran var fel. På bara några timmar hade läget förändrats.Filippo Grandi, UNHCR:s chef besökte Sverige under onsdagen förra veckan och under stor rörelse försökte han förklara hur allvarligt läget var för Ukrainas flyktingar.


"Jag har arbetat i flyktingkriser i nästan 40 år, och sällan har jag sett en så snabb utvandring som den här. Timme för timme, minut för minut, flyr fler människor från våldets skrämmande verklighet. Otaliga har fördrivits inom landet. Fred är det enda sättet att stoppa denna tragedi.”           


Säkerhets läget i världen blir alltmer osäkert, komplext och svårhanterligt. Sverige ska ge ett ekonomiskt bidrag till Ukraina på ca. 800 miljoner till olika försvars behov och ytterligare 500 miljoner till humanitär hjälp. Förutom alla de miljoner som olika hjälporganisationer lyckats samla in.


Inifrån Ryssland får vi rapporter om hur kristna arresteras därför att de ber och protesterar mot det orättfärdiga kriget. I Ryssland, Ukraina, Polen, Ungern, Sverige, Norge, Danmark, Finnland, Baltiska länder, USA och runt omkring i Europa samlas kristna till bön för Ukraina. Bönen är de kristnas vapen genom alla tider.


Vi för en kamp mot ondskan som breder ut sig runt om i vår värld och tredje söndagen i fastan har som rubrik, ”Kampen mot ondskan.”  Mycket passande i dessa orostider.

 

Allt sedan jag kom till tro 1972 har jag nästan varje dag bett för mina syskon, svågrar, svägerskor och syskon barn. Eftersom jag är näst yngst av tolv syskon har jag som lillebror fått en fantastisk uppväxt med många välmenande råd och livskorrigeringar. Men jag har också fått den stora förmånen att kunna be för dem alla sedan jag kom till tro. 1986 dog vår pappa och där vid hans  kista i Tavelsjö kyrka ställde jag mig en fråga som jag kände att jag hade svaret på direkt när jag uttalade frågan. Den fråga jag ställde var, vem ska ta upp pappas böneansvar för familjen?? 


Att vara förebedjare är också en kamp mot denna tidens ondska. I ett inslag från en av TV:s nyhetssändningar intervjuades en Ukrainsk ung mor som lyckats fly till Sverige. Hon grät och sa i sin förtvivlade situation att det enda hon kunde göra just nu för sina släktingar som är kvar i Ukraina det är att be för dem.

Ropet från den kristna kyrkan blir allt högre runt om vår värld. Vi säger med Jesaja i den gammal testamentliga texten för denna söndag att: ”Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram: Ärligheten har gått förlorad.”

Sådant är livet i det land som är Putins.


Du som läser mina rader, stå med mig i förbönen för detta folk.                                                         


Höj era röster genom sociala medier och i gemensamma böneaktioner. Låt oss stå upp mot det onda och förenas i kampen mot ondskan. Låt oss kärleksbomba Ukrainas folk med våra förböner.

 

Jag ber och hoppas att vi möts på bönebron.

Allt gott

Gösta Degerman