sönd före pingst

Andakter

Söndagen före pingst

Hjälparen kommer

 

 

”Var är min åkerbärssylt som stod här på diskbänken?” Frågan ropade jag ut i förtvivlan för si så där fyrtiofem år sedan, i svärmor och svärfars sommarstuga. Jag hade plockat åkerbär, kokat och sockrat den för att äta den som sylt till den traditionsenliga frukost brytan. ”Jasså var det den din!” utropade svärmor skamset. ”Den åt jag upp till min frukost bryta,” sa hon.

 

Jag kan garantera att vid den stunden var hon inte världens bästa svärmor. Besvikelsen var stor och jag fann inga ord till att förklara för henne hur jag kände det. Jag hade ju jobbat med att plocka och rensa de små bären och trånat och längtat att äntligen få sätta mig ner och göra min morgon bryta med en härlig åkerbärssylt.

 

Nu många år senare satt jag och hustrun hemma i svärmors lägenhet och pratade om just den här händelsen. Trots sina dryga nittio år mindes hon mycket väl åkerbärsfadäsen. Jag frågade om hon hade något emot om jag skrev om den händelsen i min krönika. ”Nej inte har jag något emot det, dina läsare kommer ju bara att få sig ett gott skratt,” tyckte svärmor.

 

Jo men visst är det så, att i dag kan jag se tillbaka på denna händelse med ett skratt. Men just då, i den stunden, när jag såg att min nykokta åkerbärssylt var borta, då var katastrofen nära.

 

Svärmor och svärfar har varit mig och min familj behjälplig på ett praktiskt plan genom hela vårt äktenskap. Vi har ju flyttat runt i Sverige på grund av att jag fått kallelser till olika tjänster. Vid varje tillfälle har de varit behjälpliga på olika sätt när det gäller det praktiska med renoveringar, flyttstäd, barnvakt och annat. Vi har känt ett stort stöd från dem båda.


Nu är läget lite annorlunda, nu är det vi som nu får hjälpa svärmor på sin ålderdom. Det är min hustru, svärmors äldsta dotter, som nu får ta det största ansvaret för att svärmor ska få en så skön och friktionsfri vardag som möjligt. Svärmor och dotter håller telefonkontakt varje dag och nästan varje dag blir det en tur till hennes lägenhet för att något behöver ses över.

Det finns hjälp att få för svärmor, från döttrarna, från hemtjänsten och från landstinget.

 

Temat denna helg är hjälparen kommer.

Det handlar om Anden som Jesus lovat sända till de väntade och längtande lärjungarna.


De bad och väntade på Anden som skulle bli deras hjälpare.

I Piteå har vi just nu en böne period inför pingsten. Vi använder tiden mellan Jesu himmelsfärd och pingstdagen som en tid i bön på samma sätt som de första lärjungarna gjorde. Vi väntar inte på att Jesus ska sända sin Ande till oss, för det har han redan gjort, utan vi ber och hoppas att vi ska få vara med om att hjälparen, den Helige Ande, ska komma och ge oss som lärjungar frimodighet och kreativitet, till att vittna och bära ut budskapet om Jesus, som uppståndelsen och livet.

 

Associations tråden för mig denna vecka är, längtan. Det fanns en längtan efter åkerbärssylten. Lärjungarna var i det läget att de längtade och hoppades att bönesvaret skulle komma, att Jesus skulle sända sin Ande, Hjälparen, en av samma sort som han, till dem.


Längtar du efter Anden?    Var rädd om din längtan eftersom det är Gud själv som skapat denna längtan i dig.

 

En skön helg önskar jag dig.

Allt gott

Gösta Degerman