”Tack, tack, tack så mycket!” Det är ord som jag fått lära mig att stava på alltsom oftast de senaste åren på grund av att jag är i behov av hjälp med olika praktiska saker. Nu senast fick jag hjälp att byta till sommardäck och byta olja och filter i vår bil.
De ovan nämnda är enkla saker som jag alltid själv har fixat, men nu när kroppen börjar säga ifrån mer och mer är det skönt att kunna luta sig mot någon person som är villiga att hjälpa mig.
Hustruns systerson har startat en bilverkstad där jag har blivit stamkund det senaste året. Han är helt införstådd med hela min skadeproblematik och hjälper mig gärna om han har tid.
Det tar mig emot som har högmodet som min största skötes synd, jag har alltid klarat mig själv men nu måste jag be om hjälp i mitt krackelerande kroppstillstånd.
Komikern och Pitebon som kallar sig pessimistkonsult, Ronny Eriksson, han skriver i en av sina monologer och sånger. ”Här vid Piteälva klarar vi oss själva.”
Inte för att jag är infödd Pitebo men jag vill att du som läser det här, ska förstå att ett av de största hindren i mitt liv, det är att säga att jag behöver hjälp. Men ändå genom åren har jag hamnat i olika situationer där jag tacksamt fått hjälp, som till exempel när jag klamrade mig fast runt takfoten på ett av de hus jag var med och byggde, ute på Hertsön i Luleå under 70 talet. Jag halkade och föll ut över taket men min arbetskamrat handlade blixtsnabbt och fick tag i mina kläder och kunde dra mig upp i tryggheten. Tacksamt tog jag emot hans hjälp.
Sådana exempel har jag många under mitt lite väl oaktsamma livstil.
Nu i veckan har vi två röda dagar. En dag då vi i kyrkorna firar Jesu himmelsfärd, och söndagens gudstjänst, som handlar om hur Jesus ska sända hjälparen till sina lärjungar.
Hjälparen är den helige Anden, han kom för att ge lärjungarna frimodighet och kreativitet, till att vittna och bära ut budskapet om Jesus, som uppståndelsen och livet.
De fick glädjen att berätta det glada budskapet om att vägen till Gud nu är öppen, de fick tala om ett evangelium där den totala friheten och förlåtelsen finns, i Jesu namn.
Den Helige Ande undervisade lärjungarna om att Guds församling är en nåderörelse. De fick veta att Kristen tro inte är ett lärosystem eller andliga upplevelser. Det var inte främst tron på syndernas förlåtelse som Anden skulle tala om, utan hans viktigaste uppgift det var att hjälpa lärjungarna att förstå och att allt djupare lära känna Jesus Kristus.
Du som brukar läsa mina krönikor har säkert sett att jag slår på samma spik i allt det jag skriver, att den kristna tron handlar om att lära känna Jesus Kristus som uppstånden och levande.
Jag åter kommer gång på gång att den kristna tron är inte bönen, inte de många kyrkobesöken, inte hur mycket man läser sin bibel, ja, inte ens vår omvändelse, utan det viktigaste i den kristna tron som den Helige Ande vill hjälpa dig och mig med, det är att lära känna Jesus Kristus som Guds frälsning till världen. Jag skriver det om och om igen att den kristna tron är inte ett beteende utan det är ett beroende av Jesus Kristus.
Den helige Ande vill att vi ska se att dörren till Guds himmel öppnas för oss när vi är beredda att gömma oss i Guds nåd. Utan att vi har nått fram till den fromhet som vi tänkt oss. Utan att vi har nått fram till att bli vad vi tyckte att vi borde vara. Att bara få som Guds barn krypa upp i Faderns nåde fulla famn och få säga från vårt hjärta, tack, tack, tack så mycket.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved