pingt

    Andakter

Pingstdagen                                                          Den heliga Anden

En ljus gestalt kom in i rummet. Den rörde sig mot mig där jag stod på knä vid sängkanten. Jag grät av förtvivlan när jag bad: ”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!”


Det var en kollega till mig som berättade om sitt första möte med Jesus. Han var förtvivlad när han som ung teologie studerande skulle skriva sin första klasspredikan över pingstdagens text där den helige Ande kommer som en eld och vind över de första lärjungarna. Texten hade han fått någon månad tidigare och ju mer han läste den desto mindre förstod han vad han läste. Kvällen innan när det var dags för hans första predikan hade han ingenting som han kunde skriva om. Han kände att det här kan jag ingenting om, jag förstår inte vad det är jag läser, berättade han för mig.


Det var i den förtvivlade situationen han böjde knä vid sin säng och ropade ut i rummet, ”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!”  Då kom den ljusa gestalten in i rummet men han sa ingenting, hur länge han stod där visste han ingenting om men han förstod att de fötter han såg framför sig var de sårade fötter som tillhörde Jesus. Allt var så heligt jag vågade inte titta upp sa han. Blicken höll han fäst vid golvet till dess gestalten hade försvunnit. Efter denna chockerande upplevelse klev han upp och satte sig vid skrivbordet och skrev sin allra bästa Pingstpredikan.


Han berättade att när han slog upp sin bibel för att läsa texten igen, möttes han av orden som i en asfaltkokare. Orden fullständigt hoppade upp emot honom och allt föll på plats i hans sinne.


Pingstdagens texter talar om märkliga naturfenomen som ett dån av en stormvind och att eldslågor kom över lärjungarna. Det står att detta fenomen uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig. Alltså att också huset blev uppfyllt av den helige Ande. När Salomo invigde templet kom Guds Ande över templet likt när Mose invigde tabernaklet i öknen eller när eller när Jesaja tog emot kallelsen i templet av några änglar som med glödande kol rörde vid hans läppar. Hela templet var uppfyllt av Guds närvaro. Dörrtrösklarna skakade av Guds helighet.


Jag har hört vittnesbörd från icke bekännande svenskar, ateister, agnostiker eller gudsförnekare att de upplevt något konstigt när de gått in i en kyrka eller bönhus. En speciell känsla av närvaro som de inte har kunnat sätta fingret på.


Hur var ditt första möte med Jesus och den helige Ande? Har du delat din upplevelse med dina vänner? Ibland kan det vara trosstärkande att berätta sin upplevelse för andra. Varför inte göra ett vittnesbördsmöte nu till pingst där du och dina vänner delar er pingstupplevelse?

En skön helg önskar jag dig                                                                    Allt gott                                                                                                Gösta Degerman


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman