Midfasto

Andakter

Midfastosöndagen

Livets bröd


”Hoppsan, det hände visst något här!” Det var min spontana kommentar när jag tittade in ugnen för att kontrollera statusen på den sockerkaka som jag vispat ihop till våra väntande gäster. Sockerkakan var platt som en ugns pannkaka men den doftade precis som den skulle. Besviken över mitt misslyckande som bagare satte jag ändå fram den märkliga sockerkakan på köksbordet till de lite skeptiska fika gästerna.


Min vana trogen hade jag förstås inte läst receptet så noga utan jag hällde i allt som jag kom ihåg  hustrun visat mig. Tillvägagångssättet  är ju viktigt hur man vispar äggen och mjölet, bakpulvret osv. Men jag bara hällde i allt i skålen och vispade ihop det. Jag tyckte att det såg bra ut och min tanke var ju också att få imponera på våra fika gäster. Men resultatet blev en riktig flopp.      


Bakning har nog aldrig varit min ”grej,” men det har det blivit för mellandotterns man. Han har en väldigt fin gåva där i att kunna baka. Han gör fantastiska tårtor och bakelser. I höstas snöade han in sig på att baka surdegsbröd, ett otroligt gott bröd!


I baket använde han sig inte av färsk jäst, utan han tog ett stycke jäst deg (som han sparat från förra baket) och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. Den jästa degen innehöll jäst och mjölksyrabakterier som gav brödet en sur smak. Det blev poröst, mjukt och saftigt. I vår bibel  nämns även det osyrade brödet ganska ofta. Det var det bröd som brukades vid påsktiden till minne av hur Israels folk brådstörtat fick tåga ut ur slaveriet i Egypten. Då hade man inte tid att låta degen jäsa utan då åt man sitt bröd ojäst. Det är ett sådant bröd vi använder oss av vid våra nattvardsgångar. Ett torrt knaprigt bröd.

Helgens texter berättar om hur människorna följer efter Jesus på båtar över Genesarets sjö.


De hade fått smaka på ett extra gott bröd, när Jesus hade bjudit på ett stort kalas, för femtusen människor. Det var ett märkligt under där han bad en bön över fem kornbröd och två fiskar och detta räckte till alla dessa människor. Han välsignade det lilla så att det räckte till femtusen män förutom kvinnor och barn. Jesus ville med matundret att folket skulle se och förstå att det var Gud som handlade med dem.


När jag bakade hade jag alla ingredienser som behövdes för att göra den perfekta sockerkakan men jag misslyckades. Jesus hade ingen ugn som han bakade i, han hade ingen deg att göra bröd av. Han bara ställde sig och välsignade brödet och fiskarna och det räckte till tusentals människor. Han demonstrerade att han är överflödets Gud. Genom hans ord skapade han precis som i skapelseberättelsen i första Moseboken. Gud talade och det blev till.


Nu på söndag är det brödsöndagen, då brukar vi fira nattvard i våra kyrkor, så här i pandemi tider är det väldigt osäkert hur det ska gå till. Men när jag som präst lyfter upp det naggade osyrade brödet, och säger. ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp”. Då svarar församlingen. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd”. På brödets söndag firar vi inte sockerkakans dag eller det syrade eller osyrade brödet utan det handlar om ett bröd som har evigt liv i sig. Det handlar om Jesus som är det levande brödet.

Det är ett bröd som inte förstörs av en klantig bagare som jag är, utan det är ett evigt bröd, som ger evigt liv. Jesus säger, ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skalla aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

 

 

Allt gott. En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman