”Titta här Gösta, vilken fin bild på dig och lilla Ida.” Det var hustrun som höll upp en gammal bild på mig och barnbarnet Ida. Fotot var taget någon gång för femton år sedan. Förmodligen i Svensby bönhus där jag fick en riktig kindkram av den då drygt ettåriga lilla flickan.
Så här i början på året då brukar hustrun plocka fram våra fotoalbum som hon vårdar med stor ömhet och kärlek. Under åren har vi samlat på oss hur många fotoalbum som helst. Hustrun är exceptionellt noga med att foton som vi tar via våra mobilkameror inte bli kvar där, utan de ska framkallas och stoppas in i våra fotopärmar. Hon menar att foton ska man inte bara titta på i en kamera utan man ska fysiskt kunna ta på bilderna och på det sättet återuppleva stunden när bilden är tagen.
Därför sitter hon den här tiden på året med en penna och en hög av framkallade bilder för att dokumentera alla våra eskapader under året som gått.
Hon är noga med att det inte bara ska vara bilder från kalas och fester utan hon vill ha med vardagliga bilder från verkliga livet.
Därför blir bläddrandet i dessa fotoalbum som en resa i tiden med många vackra minnen men även sorgliga tacksamhetsminnen av dom som lämnat detta jordelivet.
Våra barns och barnbarns dopgudstjänster finns med som härliga minnesresor in i en förfluten värld som vi bevarar med stor kärlek.
När vi möter Jesus i söndagens texter, berättas det om honom att han bärs fram till templet av sina föräldrar Maria och Josef. Föräldrarna ska göra det som lagen föreskriver att varje förstfött gossebarn ska helgas åt Herren. Maria och Josef var noga med att lagens olika föreskrifter skulle hållas. Det lilla Jesus barnet skulle omskäras liksom alla gossebarn i Israel. Omskärelsen var ett tecken, ett märke som hänvisade till lagförbundet i Sinai, men också till förbundet som Gud upprättade med Abraham. Genom omskärelsen blev Jesus upptagen i Israels nationella gemenskap och blev genom detta en del av Guds förbund med Israel.
På samma sätt fick du och jag i dopet, nya förbundets märke, en vattenstämpel som aldrig någonsin går ur. Gud har liksom gett dig och mig en riktigt kindkram, lyft upp oss och sagt, ”Du är min”.
Helgens tema är uppenbarelsens ljus. Det handlar om att Jesus är ljuset från Gud. Jesus ger oss en helt ny syn vad tron på Gud innebär. Det handlar inte om måste, ska eller tvunget.
Det handlar om upptäckten av att Jesus är Guds nåd till världen. Att allt är uppfyllt i Jesus.
När Symeon lyfter upp det lilla Jesus barnet och profeterar i söndagens text då ger han oss bilder från det himmelska fotoalbumet där bilderna talar om frid, frälsning, ljus, och härlighet.
Kan du se bilden som jag målar upp, när Jesus ger dig en varm kärleksfull kindkram. Bara för att tala om för dig hur mycket han älskar dig.
Bilden av Idas kindkram som hustrun så nogsamt bevarat i ett av våra fotoalbum ger mig en glädje att även när mitt minne så småningom sviktar, så kommer förmodligen alla dessa bilder hålla mitt hjärta varmt ett tag till.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved