”Nej det här går inte. Jag måste ta hem dom här tänderna och reda ut det hemma.”
Det var den forne Norrbottniske Landshövdingen Ragnar Lassinantti som berättade historien om den svårtuggade palten som fick den gamle mannen att ge upp försöket att kunna tugga i sig den trilskande delikatessen.
Ragnar Lassinantti var landshövding i Norrbottens län 1966–1982. Han var en mycket god historieberättare dessutom var Pitebondska ett språk som Lassinantti behärskade.
Ni som inte förstår Pitebondska kan hoppa över mitt försök att återge historien som jag har frammanat ur mitt selektiva minne. Översättningen har ni i ingressen.
Det var på en byfest någonstans i Piteå, där serverades bygdens stolthet, nämligen Pitepalt. Lassinantti berättade att den gamle mannen tuggade och tuggade på en palt men den bara fastnade och liksom växte sig fast i hans löständer.
Då sa han, - Nä häjna gäll int, jeg får ta heim tjorve och reid ut det heim. Då plockande han ut sina löständer med den fastkletad paltbiten och stoppade tänderna i sin byxficka.
Det var väl inte den elegantaste lösningen på problemet men han löste sitt dilemma på sitt sätt.
Helgens tema är att växa i tro och min associationstråd denna vecka är att fastna.
Jag tänker att budskapet som bibeln ger oss kan för vissa människor vara som en kletig massa. Som palten som fastnande i den gamle manens löständer. Man hör Guds ordet och försöker att leva som bibeln lär men det funkar inte. När Jesus talar om att sanningen ska gör oss fria är det som att allt fastnar. Allt det där som man försökt att dölja vill man inte avslöja utan man plockar med det hem för att försöka att reda ut det så att ingen ska se vad jag har fastnat i.
Berättelserna om Jesus som sanningen det låter bra och ser bra ut men i verkligheten så är upplevelsen något annorlunda. De hör om kärleken som Jesus bär hit till värden de lyssnar till budskapet och vill ta emot det, men när de möter kyrkan så blir resultatet som en kletig massa.
Den första smakbiten var god men sen, att få hjälp med att komma loss det måste de fixa själva.
Jag hoppas att du förstår allegorin, liknelsen, metaforen, symboliken i min berättelse. Alla bilder haltar det gör den här också men, det finns så många runt om i vårt land som har fått smaka att Gud är god men sen har det inte fått någon fortsättning, tron har inte fått växa. Man har fastnat, i sin begynnande tro på Gud. Något hände på vägen som blev till hinder för ett fortsatt liv med Gud. Kanske var det sättet de blev bemötta på, av Kyrkans företrädare. Det har blivit som en kletig massa i minnenas arkiv och är nästan omöjlig att ta sig loss från. Här behövs samtal och själavård för att få komma loss.
Jesus ber till sin Fader för sina lärjungar i helgens texter; ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”
Att växa i tro är att låta sanningen komma i fatt oss. Jag skriver det ofta att den kristna tron är inte ett beteende, utan ett beroende. Vi är beroende av Jesus Kristus som vår frälsare, och vi är beroende av den Helige Ande som vår hjälpare, till att kunna se och förstå vad som är Guds frälsning. Han som är sanningens Ande kan hjälpa oss att komma loss, han kan förvandla våra åsikter till insikter.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved