Fastlag

Andakter

Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

 

”Men hemska tider vad det luktar illa i min arbetsväska!” Jag utryckte min avsky över den illaluktande saken i väskan. När jag stoppade ned min hand i väskan och lyfte upp den brungröna saken visade det sig att det var en rutten banan som legat gömd i min väska över hela sommaren.


Väskan hade jag lagt undan i en garderob i början på maj månad och när jag hittade den ruttnande bananen var det i slutet på augusti. Jag hade någon gång under början på maj tagit med mig en banan för att få lite energitillskott på grund av de många arbetsuppgifter som väntade mig den dagen. Bananen blev bortglömd och väskan instoppad i en garderob under de tre lediga sommar  månaderna som låg framför. Att få rent i arbetsväskan var inte lätt, men det allra tråkigaste det var att min bibel var fullständigt nerkletad av banangegga. Det beklagliga var att jag hade så många minnen ingraverade i just denna bibel, därför blev jag extra nedstämd av att behöva kassera den.


Ni som läser mina rader vet att jag varje vecka försöker hitta någon sort metafor, bild eller liknelse för att koppla ihop helgens tema och texter med det verkliga livet. Här kommer då en återkoppling till den illaluktande bananen. I en av texterna för helgen ställer några Greker frågan till lärjungen Filippos, ”Herre vi vill gärna se Jesus.” Joel Halldorf  sätter fingret på en öm punkt när han skriver i tidningen Expressen.” I svenska kyrkan är det pinsamt att vara för kristen.”

 Tyvärr gäller det även i frikyrkan i dag. Namnet Jesus göms undan i olika försök till att blidka människorna att komma till kyrkan. Vi ska inte väcka anstöt, vi ska hyvla ner trösklarna, hör jag nu och då församlingsledare säga. Men vet du, idag är människorna nyfikna på vem Jesus är.           


De vill gärna se Jesus. Men ofta har vi i kyrkorna skymt Jesus genom att vi har geggat till bibelordet till att bli något som vi själva vill att det ska vara. Vi tänker oss att det är kärlekens väg vi går när vi sätter upp våra lagar och förbud, vi vill ju bara våra barns bästa. Men för många barn och barnbarn till nitiska föräldrar har Guds ordet bara blivit som min illaluktande banan geggade bibel. Det finns ingen relevans eller sanning kvar i det gamla evangeliet. Jesus har blivit dold i en lagisk illaluktande gegga.



Jag har en hälsning till dig som läsare, du som känner igen dig i min illaluktande banan beskrivning. Du har kanske samma längtan som Grekerna, när de säger; ”Vi vill gärna se Jesus.” Följ med in i kyrkans faste och påsktids vandring, där kommer vi, du och jag genom bibeltexterna, kunna följa Jesus på hans väg upp till Jerusalem, för att där lida och dö för alla människor i alla tider. Vi kommer återigen upptäcka att  Guds Faders famn bara är öppen på en plats. Vid den platsen finns urkraften. Vid den platsen är Gud helt och hållet för mig. Platsen är Golgata. Det handlar om hur Jesus, i kärlek till dig och mig, beslutsamt går in i lidandet och döden för din och min skull. Evangeliet som möter oss är en lidande Gud som ger och gör allt för oss. Här finns inga pekpinnar om hudfärg, tro, om måsten, och krav utan här handlar det om en Gud som går kärlekens väg för sina älskade barn. Han ger upp allt sitt eget för att vi, du och jag ska få möjlighet att nå det eviga livet. Ekot från bibelordet når ditt och mitt hjärta, ”Vi vill gärna se Jesus.”


Ett nytt liv har gjorts möjligt, en ny existens för varje människa. För den fromme, för tvivlaren, för ateisten. För alla gäller att skulden är betald, synden är sonad. En dörr har öppnats till det stängda paradiset. Far står och väntar med utsträckta händer. Bröllopsmåltiden är dukad För Kristi skull.

 

En skön helg önskar jag dig

 Allt gott

Gösta Degerman