Första adv

Andakter

Första Advent

Ett nådens år

 

 

Vad konstigt? Dörren går inte att öppna! Jag stod på insidan av ytterdörren till den lilla festsalen som några vänner hade hyrt i Skellefteå. Det var en nyårsafton för ca arton år sedan. Jag och min hustru hade blivit inbjudna av några vänner att fira nyår tillsammans. Och nu hade jag blivit inlåst i ett hus som för mig var helt främmande.

 

Det närmade sig tolvslaget och alla de övriga nyårsfirande vännerna hade begett sig till Skellefteå älvens kajkant för att titta på det överdådiga nyårsfyrverkeriet som kommunen skulle bjuda sina innevånare på. Orsaken till min inlåsning var att jag hade smitit in på toan när alla de andra gick ut. Den som var ansvarig för lokalen hade noggrant låst dörren ovetandes om att jag befann mig inne på en av toaletterna. Snopen stod jag där bakom den stängda dörren som inte gick att låsa upp utan en special nyckel. En konstig känsla infann sig när jag inte kunde ta mig ut från lokalen och en besvikelse att missa nyårsfyrverkeriet. Mitt i mina funderingar kom en av vännerna tillbaka för att hämta något som glömts och med dennes nyckel kunde den instängda prästen släppas ut.

 

Rubriken för denna söndag är ett nådens år.  Vi inleder vårt nya kyrkoår med att slå fast att den kristna tron inte är en ”laggärningsreligion,” utan det handlar om att Gud har mött oss med  NÅD.


Texterna andas glädje och hopp, när Jesus rider in i Jerusalem, medan folket jublar runt omkring honom. Hade man då haft tillgång till fyrverkeripjäser hade säkert hela Jerusalem varit upplyst med kaskader av raketer. Men i stället ekade det mellan stenhusen en glädje sång från folket som fått en erfarenhet av denne Jesus. Det var befriaren, läkaren, själavårdaren, predikanten, som med ett koppel av flera tusen anhängare, var på väg in till Jerusalem. Dessa människor var märkta i sina hjärtan av Jesu nåd och beröring, hans handlingar, eller av hans ord, där han sagt. ”Dina synder förlåtas dig, ta din bädd och gå”. Eller, ”Jag är vägen sanningen och livet”. Folket hade rörts ända in i hjärteroten av hans förkunnelse och av hans person.

 

Advent är latin och betyder ankomst, vi väntar på att Jesus ska komma till oss. Den stora skaran som jublande följde Jesus in i Jerusalem visste inte riktigt hur de skulle kunna hylla honom. De tog till och med sina kläder och lade dem på marken framför Jesus. De hade ingen röd fin matta att rulla ut framför honom istället tog de sina mantlar och bredde ut dom på marken tillsammans med palmblad. De ville få uttrycka sin stora kärlek och vördnad för denne Jesus, som de hyllade med delar av en lovsång från psaltaren 118.

”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

 

Jag blev räddad av en vän som låste upp dörren, så att jag tillsammans med de andra vännerna kunde njuta av nyårsfyrverkeriet. Det var en vän med nyckel som öppnade dörren för den inlåsta prästen.                                                                                                                                            

Nyckeln till det himmelska firandet, den har vännen Jesus Kristus. Han har öppnat den himmelska dörren för att du och jag ska få komma med. Med samma glädje som folket i Jerusalem kan också  vi få sjunga in kyrkans nyårsfirande genom att använda orden från svenska psalmboken 105;  ”Hosianna Davids Son! Välsignad Davids son som kommer i Herrens namn!”

 

En skön första advent önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman