Fläskpannkaka det tycker jag om. Om jag får säga det själv är jag ganska bra på att göra fläskpannkaka. De flesta har ju en maträtt som de känner sig trygg med. Jag tror att domarpanelen i Sveriges mästerkock eller Tina Nordström och Tareq Taylor skulle kunna ge mig en tummen upp när de smakat min fläskpanka.
Ja det låter väl lite skrytigt när jag skriver det här men jag har min privata domare alltså min hustru, när hon tar en liten smakbit av det jag åstadkommit på tallriken, då rör hon runt lite med gaffeln, tar en liten tugga och små tuggar en stund sen fäster hon blicken på mig och säger, jo det här smakar riktig bra, du kan få fem poäng för den här rätten.
Men jag måste ju säga att laga mat inte är min bästa gren i detta liv, min hustrus mat är ju så mycket bättre än det jag lyckas åstadkomma. Varför jag skriver om mat är för att det är ju det vi bedömer varje dag, vare sig vi äter hemma eller borta så gör vi en bedömning av det vi äter.
Men mat är ju för de allra flesta en hjärtesak, vi pratar om det vi har på tallriken och tar bilder på det vi äter och skickar det vidare på Facebook, tiktok, sms, viber, WhatsApp eller andra sociala medier för att dela med andra. Maten är en hjärtesak för många.
När du kommer på besök till den nybyggda kyrka jag går till så ser du en grön skylt till höger i foajén där det står hjärtstarter. Man möts alltså av en grön skylt med orden hjärtstarter. Det är likadant i de flesta kyrkorna i det här landet att det finns en hjärtstarter nära till hands om det skulle behövas.
Jag tycker att det är som en hälsning från himlen, när jag läser den gröna skylten. I denna lokal finns en hjärtstarter. Tänk att få kliva in i kyrkan och få hjälp till att starta om hjärtat. En ny start. Det är ju det som händer vid varje Gudstjänstbesök. En ny start. Vi får möjlighet att börja om.
Domsöndagens tema handlar om att Jesus kommer igen. Han kommer för att tiden då har tagit slut. Då handlar det om att vi ska bedömas hur våra liv har varit.
Jag vet att jag kommer att bedömas utifrån hur jag har levt mitt liv. Mitt liv har varit både upp och ner, det liknar lite det som jag presterat i köket. Ibland har jag lyckats med min fläskpanka men ibland har det varit rena katastrofen.
När Gud Fader öppnar boken kommer mitt liv att blottläggas, skam och elände kommer att visa sig i hans bok. Men då händer det något i himlen, Jesus ställer sig framför mig inför Fadern och säger, Nej ingen skuld eller skam ska falla över min son som jag har köpt fri. Skulden är betald,
Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.”
Det han vill belysa är, att inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i mitt skrivande en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria.
Därför ropas det från tronsalen över dig och mig att; ”Det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.” Han, Dommaren startar upp ditt och mitt hjärta och ropar till oss, ni är fria från skam, skuld, anklagelser och vanära, den totala förlåtelsen, glädjen har jag Jesus gett till dig. Han vill att vi ska få visshet om att han har friköpt och renat oss i från all fördömelse. Han Jesus är vår hjärtstartare.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved