Bön

    Andakter

Bönsöndagen

Bönen



Väckelsens eld brann på en plats. En kväll var det ett väldigt bönebrus i avslutningen av mötet. Många bad högt och i munnen på varandra. Plötsligt ljöd en röst över de andra: - Det är väl svårt för dig att skilja på oss i detta oväsen, men nu är det han Teodor som ber!

Den här anekdoten kommer från Robert Johanssons bok Humor i helgade hyddor.


Ni som läser mina krönikor vet att jag gärna skriver om det som kan dra på smilbanden eftersom det avslöjar lite om oss själva.


Under min aktiva tid som anställd präst och pastor fick jag nu och då kritik för att jag skojade med vår fromhet. Jag har skrivit det förr att Gud vill att vi ska vara glada i honom och i det han har gjort för oss. Paulus skriver i Filipperbrevet, “Gläd er i Herren alltid!”


Det handlar förstås inte om våra misstag eller hur våra medmänniskor beter sig utan glädjen kommer av ett möte med den uppståndne Herren.


Jag vill ju inte förarga någon men skrattet ska vi inte vara rädd för.


Jag har mött många härliga bönemänniskor som gett mig sin varma hälsning, ”Jag ber för dig”. Det är något av det allra finaste hälsningar som jag kan höra. Lärjungarna blev så betagna, och berörda, av att se Jesu böneliv, därför bad de honom. ”Herre lär oss att bedja”. Då lärde Jesus dem bönen Fader vår, eller som den nu heter, vår Fader. Det är en bön full av Guds visdom.


Mitt i bönebruset presenterar sig Teodor i anekdoten, det är likt Astrid Lindgrens Emil som i snickerboa faller på knä vid huggkubben och ber. ”Käre Gud gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.”


Han presenterar sig med namn och adress för att vara säker på att Gud skulle höra honom.


Jag vill påminna dig som läsare att bön inte är ett sätt att tillfredsställa mina, eller Guds krav på ett heligt liv. Vi behöver inte presentera oss för vi är fullt ut kända av den helige själv. Bön är samtal, eller gemenskap med den levande Guden. Bönen, är själens andedräkt. Ber vi inte, ja då andas vi inte, och då uppstår det syrebrist i vårt andliga liv.


Paulus säger i helgens texter, att vi egentligen inte vet hur vi ska be, men att Anden i oss, menar han, vädjar för oss som Gud vill. Är det inte trösterikt, att mitt i vårt krackelerade böneliv, så får vi tröst och stöd från skriften, att Gud själv, genom sin Ande, stöder oss i vår svaghet.


Kristen tro är inte ett beteende, kristen tro är inte religion, kristen tro är inte åsikter om rätt eller fel.


Nej kristen tro är relation med den uppståndne Kristus. Det var den relationen som Jesus hade med sin Fader som väckte en längtan hos de första lärjungarna att få ta del i bönens hemligheter.


Jag tackar er alla som ber för mig. Jag ber för dig som läser detta att Guds helighets nåd ska möta dig.


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerma




 

 


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman