bön

Andakter

Bönsöndagen

Bönen

 

Väckelsen eld brann på en plats. En kväll var det ett väldigt bönebrus. Många bad högt i munnen på varandra. Plötsligt ljöd en röst över de andra: ”Det är väl svårt för dig Gud att skilja på oss i detta oväsen, men nu är det han Teodor som ber!”

 

Den här berättelsen finner du i Robert Johanssons bok, Humor i helgade hyddor. Där kan man också läsa om honom som bad, ”Gud ge mig tålamod, men kvickt.”

Det här med bön är ju viktigt i alla religioner men det är väldigt olika med syftet, nyttan eller sättet som religionsutövningen sker.


Bönemötet ovan där Teodor överröstar de övriga bedjarna med att det är han som vill ha ett ord med Gud själv är ett inte så ovanligt sätt att be på.


Astrid Lindgrens buspojke, Emil i Lönneberga ber i sin snickare boda. ”Käre Gud, gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.”


När det gäller vår bön till Gud så behövs det inga förklaringar vem du är, var du bor, eller någon form av presentation. Du och jag är redan kända av Gud. Han vet till och med om dina och mina huvudhår står det i skriften.


Jag har sett hur människor beter sig på olika sätt när de ska be till vår Herre, en del blundar, eller knäpper ihop händerna, står eller böjer knä ,eller att de förändrar röstläget när de ber.  Det finns hur många sätt som helst som vi människors använder för att blidka Gud i vår bön. Men ofta blir våra böne försök lagiska. Bön är inte prestation, det är samtal med levande Gud.


Gud är inte långt borta från någon enda av oss, kan vi läsa i Guds ord.


Vi behöver inte ropa, vi behöver inte presentera oss, vi behöver inte gå in i någon form av religiösa övningar för att han ska höra oss. Han hör vårt hjärtas bön. Ja till ock med innan vi hunnit formulera någon bön på våra läppar har han hört oss.

 

Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.” ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss utan ord.”

 

En av de vackraste och starkaste bilder jag fått om bön är när min dotter Viveka skickade ett mms till mig för några år sedan där hon filmade sin tre och ett halvt årige son Tore vid köksbordet. Han ritade med stor koncentration av sin lilla hand i den på papperet avritade mamma Vivekas hand. Han kommenterade sitt konstverk med orden. ”Mamma det är som om din hand bär min hand”!

Lille Tores ord blev en predikan för mig, ”Mamma det är som om din hand bär min hand”!           


Vi har sett bilder på hur konstnärer försökt avbilda Guds barns trygghet i en mäktiga hand. Den bild som fastnat i min minnesbank är det lilla spädbarnet som vilar tryggt i en stor hand.


Vi behöver inte jobba för att få vår Herres uppmärksamhet, vi har den till fullo precis som ett barn har sin förälders uppmärksamhet. Du är sedd, du är älskad, du är hörd, du är betydelsefull i Jesu ögon, att han känner ditt namn, han vet din oro, han vet din ängslan. Jag vill uppmuntra dig till att se lille Tores insiktsfulla utrop, ”Mamma det är som om din hand bär min hand,” kan du se att din hand vilar i Guds stora hand. Vet du, att han kommer inte att släppa taget om dig. Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön, Gud har hört ditt rop.

 

Jag önskar dig en skön helg.

Allt gott

Gösta Degerman