Alla hlegons dag

EFS Svensbyn


Andakter

Alla Helgons dag

Helgonen

 

Jag letade i olika garderober, i hallen, och i byrån utan att hitta något gravljus. Jag var helt övertygad om att vi hade något, eller några ljus hemma. Jag ringde frugan och frågade om hon visste var de kunde vara. Jovisst, hon hade koll. ”Titta i soffan ute i altaninglasningen där ska det finnas ett ljus.” Jag letade efter gravljus eftersom det snart är Allhelgona och då brukar vi åka ut till Hortlax kyrkogård och placera några gravljus vid svärfars grav.

 

Den här tiden på året lyses våra gravgårdar upp av tusentals små ljus. De blir till en vacker ljusmanifestation när alla gravarna lyses upp av både levande ljus men också av flämtande batteridrivna ljus.


Hustrun har sin pappa begravd här i Hortlax medan jag har mina föräldrar begravda i Tavelsjö kyrkogård. Där har min stora syster Harriet tänt ljus på samma sätt som vi har tänt ljus här i Piteå. Det är något fridfullt, stilla och vackert att promenera bland alla dessa gravar i vintermörkret och se alla namnen som är ingraverade på de olika gravstenarna belysas av några enkla flämtande gravljus.


Den här helgen har vi avsatt till att påminna oss om alla kära som nu är döda. Vi tänder ett ljus för att påminna oss om att Jesus är livets ljus och att han har gått före in i döden och dödat döden. Han är mänsklighetens hopp om ett evigt liv och att ett återseende ska en gång ske. Det lilla ljuset lyser trotsigt och fördriver en bit av mörkret.

 

Det kunde ha varit dig jag såg vid graven, med ett ljus i handen och tårdränkt ansikte. Förvinterkylan gjorde sig påmind när tårarna brände på din kind och föll som regndroppar mot den frusna jorden. En kall narig vind drog fram över kyrkogården och ljuset i din hand flämtade till som om den skulle till att slockna. Jag såg hur tungt, svårt och hopplöst du hade det.                               


Då klev vännen fram som stod dold där i skuggorna och mörkret. Han gick fram och höll om dig och jag såg hur ni stilla grät tillsammans.

 

Helgens texter handlar tröst och hopp.

Ordet trösta kan i biblisk mening också betyda "att andas igen".

Vid djup sorg kan det kännas som om man inte får luft. När ett barn faller och slår sig gråter de ofta hejdlöst så att de kiknar. De kämpar mellan gråtattackerna att få luft. Men när barnet möts av trösten, av den sköna kramen är det som om krampen släpper.

  

Till dig som sörjer, till dig som gråter, till dig som döljer all den djupa smärta och sorg som finns i ditt liv, till dig talar helgens texter på ett speciellt sätt om hopp och tröst.


Gud ska torka alla tårarna. Herren har ett djupt medlidande och engagemang för dig som sörjer. När bibeln förklarar Guds medlidande för oss handlar det om hur tarmarna vrider sig i magen. Det är ett djup engagemang från Guds sida i din sorg. Han vill trösta, hjälpa och stötta. Han vill tända ett ljus i din själs mörker.

Han är vännen som kliver fram ur dunklet och håller om dig, gråter med dig, och tröstar dig, så att du kan andas igen.

 

Tröstens Gud välsigne din helg.

Allt gott

 Gösta Degerman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved