4 efter tretton

Andakter

Fjärde söndagen efter trettondagen

Jesus är vårt hopp


Till ett av många olika historier som florerar runt om i vår värld angående slutskedet av andra världskriget sägs det att en av befriarna hittade en hopvikt papperslapp instucken mellan de glesa plankorna i ett av förintelselägren baracker där de kunde läsa.                      


För Gud, emot Gud men aldrig utan.

Fredagen den 27 januari finns förintelsens minnesdag inskriven i vår almanacka. Den finns där för att vi aldrig ska glömma vad som hände de 6 miljoner Judar som blev dödade i de olika utrotningslägren.


Tyskarna hade gjort stora ansträngningar för att dölja de massmord, som ägt rum i Auschwitz.


I lagerutrymmen hittade befriarna 370 000 kostymer, 837 000 kappor och klänningar, enorma mängder barnkläder, 44 000 par skor och 7,7 ton mänskligt hår, packat och klart för leverans till de fabriker som skulle ha använt det till att producera filttyg och madrassfyllningar.


Antisemitismen är inte utrotad, det judiska folket, har i alla tider och alla länder pekats ut som syndabockar och utsatts för negativ särbehandling. Kyrkans historiska roll i hatet mot och förföljelsen av judar är en tung börda.


Sverige är inget undantag. Hatbrotten ökar och allra mest växer de antisemitiska.

Jag har varit två gånger till Israel och då besökt Yad Vashem det är Israels officiella minnesplats för att hedra minnet av Förintelsens offer. Fritt översatt till svenska blir det ungefär, Förintelsens martyrer och hjältar. Museet består mest av monument för att hedra Förintelsens offer, monumenten är spektakulära men det finns även autentiska föremål.


Jag minns hur tårarna kom när jag gick in detta museum och hur människans ondskan slog ner som en bomb i mitt sinne. Med tårarna rinnande nedför mina kinder gick jag runt i detta smärtornas museum. Det som gjorde mest ont var att gå in i minnesrummet av alla dödade barn. Där fick jag gå runt i glob av bilder och samtidigt höra en röst som namngav de dödade barnen.

Jag anser att vi är skyldiga att inte glömma de sex miljoner judar som mördades av en omänskligt grym regim medan världen såg på.


Inte långt från oss pågår ett krig där en grym fältherre sitter tryckt i sin bunker och låter sina unga män slakta och bomba sönder ett land av freds längtande folk. Vad gör vi? Hur kan vi hjälpa Ukrainas folk? De behöver allt vårt stöd, materiellt som andligt.

 

I ett av utrotningslägren, mitt i detta djävulska, skriver en fånge om sitt hopp till Gud i en liten lapp instucken mellan glesa bräder. För Gud, emot Gud, men aldrig utan.


Paulus talar till oss ifrån ett fängelse som fånge för Kristi skull; ”Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre... utan lid för evangeliet du också , med kraften från Gud.”


Mitt i din egen livskamp vill jag ge dig ett hopp. Hoppet vi har är Jesus. För Jesus, emot Jesus men aldrig utan. Han säger i helgens evangelietext; ”Var inte rädd!” Han finns vid din sida. Kom ihåg att  på Gud Faderns högra sida sitter en Jude som ber för dig, hans namn är Jesus.

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman