”Han är min sång och min glädje, han är min Herre och Gud. Jesus i dina händer jag vilar till livets slut.” Den sången sjöng jag kanske lite väl högt från min byggarbetsplats mitt i Umeås centrum. - Bra sång det där; den recensionen fick jag av en man som kikade upp till den byggställning jag stod på. Senare upptäckte jag att det var EFS distrikts föreståndare Halvar Eriksson som uppmuntrade mig med de orden, Bra sång det där.
När jag jobbade som snickare sjöng jag oftast medan jag arbetade med olika byggprojekt och ibland glömde jag bort att det fanns folk omkring mig som hörde min sång. Jag hade kommit till tro några år tidigare och var väldigt upptagen med att tala med Jesus om allt möjligt som rörde min vardag.
Men det medförde också att jag fick ta emot mothugg, pennalism och vuxenmobbing i stället. Jag har fått nåden att förlåta alla som på olika sätt försökt förlöjliga och baktala mig, både i rollen som snickare, men tyvärr också i rollen som predikant och präst.
Det jag skriver här i krönikan tas inte emot av alla med tacksamhet utan det finns ett följe av personer som ifrågasätter och misstänkliggör mina intentioner med mitt skrivande.Det finns en kamp mot ondskan i vår allra vanligaste vardag.
I kyrkan talar vi om Teodicéproblemet när vi pratar om lidandet och ondskan i världen. Frågan har förföljt oss i alla tider. Varför finns lidandet? Varför finns ondskan? Varför kan inte bara Gud stoppa det hemska kriget i Ukraina? Det svar jag har är, att jag inte vet. Gud har all makt. JA. Men ändå kvarstår lidandets problem.
Ukrainas kristna ropar på samma sätt som pappan i helgens evangelietext, …... ”Hjälp oss, ….jag tror hjälp min otro!” Det ropet hörs och nås oss från miljoner Ukrainare som flyr sitt land eller sitter fast i något sönderbombat hus. Eller från raserade hus i Turkiet och Syrien. Eller från en helt vanlig Svensk familj där allt av hopp har grusats.
Människor med svårigheter och problem flockar sig kring Jesus. Han möter dom, ser dom och hjälper dom på olika sätt.
I den gamaltestamentliga texten läser vi om hur Elia utmanade och besegrade Baals profeterna.
Elia hade varit med om pennalism, förföljelse, och vuxen mobbing. Hoten kom både från den regerande makten genom drottning Isebel men också från den fromma Baals eliten. Han visade stort mod precis som det Ukrainska folket i dag visar mot den Ryska armén.
Folket ropade när de såg hur Gud besvarade Elias bön genom att låta eld falla ned över det altare som Elia hade iordningställt. Då ropade de samfällt att, Herren är Gud , och Elias seger blev total.
Elia får vara en förebild för Kristus som i ringhet, förföljelse, förtal, ifrågasättande och förnedring besegrar död, djävul och värld, och frälser sitt folk ifrån fiendens sataniska makt.
Till sist har jag en fråga som jag vill ställa till dig som läser detta, hur är din tro? Är det som pappan i texten som i tvivlande tro sa; hjälp min otro, eller som Elias tro där Gud svarade med eld från himlen? Hur din tro än är så är ditt rop vänt till Herren, han hör den stilla viskningen likaväl som de höga ropen. Var inte rädd, han går inte förbi dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved