21 e tref

    Andakter

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar



Jag är en fruktansvärt ensam människa. Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den mest ensammaste människan på jorden.”


Dom här orden sa Freddie Mercury sångare i rockgruppen Queen strax före sin död 1991, han höjdes till skyarna av sina fans. Men ändå mitt i all lyx och flärd menade han att han var den ensammaste människan på vår jord.


Vår mellan dotter Viveka skickad oss ett sms med ett tips på en dokumentär i SVT med titeln, ”Det omätbara.”


Dokumentären följer några personer i vården och barnomsorgen under några år och analysen som ges tittarna är inte en sjupunkts föreläsning om hur saker och ting sak skötas. Nej som tittare får vi följa med in i de dagliga rutinerna hos undersköterskor och barnskötare.


De berättar osminkat om sitt arbete hur de älskar att ta hand om och vårda men hur de slits sönder inifrån att med minimala resurser försöka genomföra sitt arbete. Jag upplever som tittare att de har lämnats ensamma i sitt arbete.


Vi möts av deras tårar och förtvivlan när de försöker beskriva det omätbara i sitt dagliga arbete.


En dokumentär väl värd att se och uppleva, jag skickar en speciell hälsning till våra politiker att sätta sig ner för att ta del av deras vittnesbörd.


Helgens tema är samhällsansvar och i texterna får vi göra ett hembesök hos en liten och rik man som var mycket ensam. Sackeus som han hette, han gjorde som Bill Gates, miljardären ni vet, som gav bort 37 miljarder till behövande, Sackeus gav bort betydligt mer än Bill Gates för Sackeus gav bort hälften av det han ägde till de fattiga. Jesu hembesök hos denne ensamme man det besöket förändrade hans liv totalt.


Jag har skrivit det förr att när församlingen lever i symbios med sin Herren Jesus, då kan det ske stora under i samhället. Gud har inte kommit hit i Jesus Kristus för att förändra samhällen utan för att förändra samhällsmedborgarna.

Det finns ett djupt samhällsansvar bland många svenskar i dag, en vilja att hjälpa, en vilja att ge en hjälpande hand till de behövande. Vet du att varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknades för några år sedan motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.


Jesus säger om den ensamme och rike Sackeus att, ”I dag har räddning nått detta hus.” Jesus öppnade Sackeus ögon, till att se att samla skatter här på jorden, det är inte något som ger liv. Gensvaret till Jesus och hans kärlek till honom, det gör att han öppnar sitt kassaskåp för att människorna i staden skulle få ta del av hans rikedom.


Att dela med sig är alltid något fint, och ordspråket, ” Bättre att ge än att få,” tycker jag mig se alltmer av i min omgivning. Det finns hopp.


Jag tror att den kristna kyrkan kan och vill ta del i samhällsansvaret, genom tro, bön och kärlekshandlingar. Det är det omätbara i vårt samhälle. Vi hör Jesus orden från helgens texter där han säger, ”Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.”


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman