20 e tref

Andakter

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans


”Tänk att jag har fått vara kär två gånger under mitt liv.” Det var svärmor som gjorde den reflexionen bara några dagar innan hon fick lämna detta jordelivet för att gå in i högre tjänst som man ibland uttrycker det inom Frälsningsarmén.

Sommaren 1999 blev svärmor änka, 6 år senare mötte hon kärleken igen i en god vän som bodde i södra Sverige. Hon flyttade ner till honom vid 75 års ålder. Vi i familjen applåderade hennes friska beslut eftersom vi ville att hon skulle få vara lycklig de sista åren av sitt liv. Femton år fick hon tillsammans med sin nya kärlek. 90 år gammal flyttade hon upp till oss i Piteå igen för att de sista åren få umgås och rå om sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.                                                       


Att Leva Tillsammans det är söndagens rubrik. Det är ju ett mycket relevant ämne i dagens Sverige. Det är svårt att leva ensam men det är också svårt att leva tillsammans. Vi lever i ett av världens länder där ensamhushållen är störst. Samtidigt är det många som söker hållbara relationer.TV kanalerna använder relationer som en programidé där till exempel ensamma mammor, bönder och präster ges möjlighet via ett uppstyrt mönster hitta någon att dela livet med. Det är inte enkelt att leva ensam men det är inte heller enkelt att leva tillsammans för ingen kan såra och kränka så mycket, som den som man har en nära och varm relation med. Eftersom man där har blottat sina svagheter och brister är det lätt att just detta blir det som söndertrasar relationen.  

    

Vi lever just nu i en tid som skakar om oss rejält. Finans kris, krigshot, arbetslöshet, familjesplittring och osäkerheten om vår framtid är de ständiga orosmolnen som hopar sig alltmer. Ofärdsprofeterna är många. Men vi som är Kristi kyrka på jorden, vi har ett underbart profetiskt tal till vår värld i dag. Den profetiska rösten har till stora delar tystnat i kyrkan. Hur ska vi kunna väcka den till liv igen? Vi behöver profetrösterna i dag. Män och kvinnor som vågar utmana och inspirera den  Kristna kyrkan att visa på Jesus Kristus som vägen till livet med Gud.


Den kristna tron är inte ett budskap, utan ett möte, ett möte med den uppståndne Herren Jesus Kristus. Jag brukar säga och skriva det gång på gång, att den kristna tron är inte ett beteende utan en relation. Det som är viktigt i denna världen och inför den kommande är att leva i gemenskap med Jesus.

Paulus skriver i episteltexten; ”Komihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som har gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.”


Söndagens texter vill lära oss att visa gästfrihet, engagemang, medkänsla i tårar och glädje, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.


Vi i familjen visade både engagemang, medkänsla, glädje och tårar när vi applåderade svärmor för att hon vågade följa sitt hjärta och flytta över hundra mil bort för att vara med sin nyfunna kärlek, men vi applåderade henne lika ivrigt när hon kom hem igen.

 

Till sist vill jag påminna dig om att vrida klockan tillbaka en timme på söndag. Har du tänkt på att när Jesus dör på korset för mänskligheten, då vrider han tillbaka Guds uret till tidernas begynnelse. Profetordet i dag är att i korset är hela mänskligheten förenade och försonad med Gud.


Gud har ordnat det så, att vi, du och jag, ska få möjlighet att leva tillsammans för evigt. Frågan är, vill du?

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman