20 e tref

EFS Svensbyn


Andakter

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans

 

Nu är båtarna vinter klara under sina presenningar, bilen har fått sina vinterdäck monterade. Cyklarna har jag ställt in i förrådet, likaså de få sommarmöbler vi har här utanför vår lägenhet. Nu ska jag bara montera ihop sparken, sen är jag redo för snön.


Jag känner en viss tillfredställelse att jag får en timme extra på mig till söndag. Jag ska predika i Piteå Kyrka, sommartiden slutar då, och vintertiden inträder igen. Det innebär att jag ska dra klockan tillbaka en timme, och då får jag lite extra tid att sussa på min kudde.

 

Jag tycker att är det tråkigt att sommaren är slut, men däremot hustrun min, hon ser fram mot att få pyssla om vårt hem med mycket mys nu när hösten och vintertiden inträder. Hon är en riktig mysskapare med massor med värmeljus, mysbelysningar, gardiner, kuddar och allt sådant som höjer mysfaktorn i ett hem.                                                                                                                        

Många av våra nysvenskar känner sig ganska bekväma med att det blir mörkt vid artontiden på kvällen eftersom de är vana ifrån sina hemländer att när kvällen kommer blir det mörkt. Här i norra Sverige har vi ju solljus stora delar av dagen, hela sommaren, som orsakat sömnsvårigheter för vissa av våra nysvenskar.                                                                                                                                               

Vi vet att många under den här mörka tiden av året lider av nedstämdhet och depressions liknade känslor som gör att livet kan kännas extra tungt. Sen har vi ju coronapandemin som ligger som en blöt filt och hotande över oss,  den gör att vi måste träna oss i att hålla social distans.                     


Ofta uppstår en ofrivillig ensamhet när kylan, snön och mörkret greppar tag i oss. Dagarna blir korta och tiden att umgås med grannar och vänner blir inte så naturligt som under sommartiden då vi i de ljusa dagarna och nätterna kunde mötas corona säkert utomhus, i båten eller i sommarstugan.

 

Helgens tema är ”Att leva tillsammans”. Det är ju ett mycket relevant ämne i dagens Sverige.


Det är svårt att leva ensam men det är också svårt att leva tillsammans. Texterna för den här söndagen lär oss att visa gästfrihet, engagemang i tårar och glädje, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.

Men texten berättar också för oss att det inte alltid är så lätt att berätta om livet med Gud för sina släktingar. Många av våra nysvenskar har fått erfara hur deras släktingar har vänt dom ryggen när de bekänt sig som kristen.

När Jesus kom till sin hemstad blev han inte så väl mottagen, berättar evangelietexten. De ville inte tro på honom. Bedrövad måste han lämna dem.

 

Lina Sandell skriver i psalmen 207 vers 4 ”När kärlekslösa domar av människor såra mig. Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går”. Lina Sandell klev från sommartid till vintertid. Hon klev in i det kalla och mörka att bli missförstådd och sårad av sina vänner. Likadant var det för Jesus och kanske också för dig som läser detta.                                                             


Detta är ett av det svåra att leva tillsammans. Ingen kan såra och kränka så mycket, som den som man har en nära och varm relation med. Eftersom man där har blottat sina svagheter och brister är det lätt att just detta blir det som söndertrasar relationen, eller att den genom svagheten blir till en styrka.


Vi ska vrida klockan tillbaka en timme på söndag, när Jesus dör på korset för mänskligheten vrider han tillbaka Guds uret till tidernas begynnelse. I korset är hela mänskligheten försonad med Gud.


Gud har ordnat det så, att vi ska få möjlighet att leva tillsammans för evigt. Frågan är, vill du?

 

Allt gott och en skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved