2 i påsk

Andakter

Andra söndagen i påsktiden                                                          Påskens vittnen


”Men pappa vi kan väl inte lämna Jesus nu när vi har hittat honom?” Det var vårt barnbarn Albin fyra år som inte ville hem, nu när han äntligen hittat Jesus. Vår pojke, Kristoffer och hans fyraårige son var ute och körde med den nyinköpta elmopeden. De stannade till vid kyrkogården i Röbäck utanför Umeå. Lille Albin har haft många frågor om kyrkan, kyrkklockor, Gud och Jesus. De stannade till vid ett kors med den korsfäste och lidande Jesus. Albin tyckte att de kunde stanna där och hålla Jesus sällskap.


I Piteå och i många andra städer pyntas det under påsken i det offentliga rummet med påskägg, fjädrar, påskkärringar och påsktupp. På torget i Piteå står det en ståtlig, vit och välgjord påsktupp till almenhetens beskådande. 

                                                                                                      

Påsktuppen är som jag tänker det, en symbol för förnekelse.                                                            

Jesus sa till Petrus att innan han hört tuppen gala skulle han tre gånger förnekat att han kände Jesus. De kristnas förnekelse av Jesus i Sverige har pågått sedan början av 1960 talet när våra folkvalda bestämde om resan in det sekulära samhället. De kristnas tystnad har varit en förnekelse genom tiden. Nu tillhör vårt folk den mest sekulära samhället i vår värld. Folket måste då fylla det tomrum som finns i varje människa själ, nämligen en längtan efter Gud.

Lille Albins omsorg om Jesus är ett utryck för vad många svenskar känner, men inte vågar uttala. ”Vi kan väl inte lämna Jesus nu när vi funnit honom?”

Petrus hade sagt till Jesus att han aldrig skulle överge honom, han skulle inte lämna eller överge sin mästare och Herre. Men bara några timmar senare flyr han för sitt liv liksom alla de övriga lärjungarna när Jesus grips och förs till avrättning.


Tre gånger förnekade Petrus sin Herre och några dagar senare får han tre gånger frågan. ”Älskar du mig?” Frågan ställs med olika nyanseringar, när han säger; ”Simon, Johannes son älskar du mig?” Jag tror att det smärtade djupt i Petrus hela väsen när Jesus tilltalade honom, "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget, "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, klippan.


”Jag älskar dig,” de orden har en inneboende kraft och undersökningar som är gjorda visar att detta ord är bland de kraftfullaste ord man kan säga till varandra. Jag viskade relativt ofta i mina barnbarns öron innan denna pandemi satte stopp för det, just dessa ord, morfar/ farfar älskar dig. Jag vet av egen erfarenhet hur mitt självförtroende och tilliten till min hustru har ökat när jag själv fått höra orden, ”Jag älskar dig”.


Jesus visade med hela sin varelse hur mycket han älskade Petrus. Han gav sitt liv för honom, likaväl även för dig och mig, för att vi skulle få ta del av den himmelska världens liv. Han har som en älskande förälder satt oss i sitt knä och viskar orden i vårt öra, ”Jag älskar dig”. Det var inte Petrus förnekelse, svek, eller hans feghet som gjorde honom passande för uppgiften att bli kyrkans förste ledare utan det var alltigenom Guds nåd.


Låt lille Albins ord få fäste i oss, ”Vi kan väl inte lämna Jesus nu när vi funnit honom?”


Påsktuppen får påminna oss om Petrus, om svenska folkets, om vår förnekelse, men också att se, trots allt, där finns en Gudomlig nåd. Herrens trofasthet är större än all vår förnekelse.              


Älskar du mig? Det är frågan i helgens texter. Uppmaningen är: Följ mig!


En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman