2 i fastan

Andakter

Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron


Jag läste i en av våra kvällstidningar att restaurangen Dog Bakery i Stockholm serverade semlor till hundar. Häri fick jag en liten association tråd till veckans krönika. Även om den haltar som vanligt. Jag läste även att semlor har exporterats till USA där de också blivit mycket omtyckta. Förra tisdagen firade vi fettisdagen med att vi svenskar åt mängder med semlor. 132 ton mandelmassa, 211 ton grädde till sex miljoner semlor på en och samma dag.


För något år sedan läste jag även om hur man i ÖverKalix pyntat en rondell med en jättesemla. Det finns ingen ände på fantasin när det gäller att exploatera denna goda bakelse. Det finns choklad semla, vegan semla och även en semla med öl smak.


Min käresta har hittat ett recept på semla som slår allt annat. Det är salt, hjortron salt, mycket jäst,  ihop kopplad med en vanlig vetedeg. Mandelmassa, florsocker och grädde ingår förstås i det goda. Semlan blir oerhört luftig och god i smaken.


Problemet den här tiden på året, när det heter fastetid, det är att jag har väldigt svårt att fasta från dessa godsaker. Det har blivit allt svårare att knyta skorna eftersom magen tar emot. Jag skyller min övervikt på all den medicin jag tar för mina olika krämpor, vilket förstås inte är sant. Jag bara rör mig så mycket mindre på grund av min värk. Bästa medicinen vore att jag rörde på mig mera, vilket min kära hustru påminner mig om ganska ofta.


Söndagens tema är, ”Den kämpande tron.” I texten möter vi en kvinna som försökt att hitta den rätta medicinen för sin dotter. Hon ropar ut i sin nöd till Jesus med ett, ”Herre hjälp mig.” Kvinnan kämpar, gråter, ropar, ber, hon gör allt för att få Jesu uppmärksamhet. Hon har den tron att Jesus är den som kan hjälpa hennes dotter att han har den rätta medicinen.


Visst känner vi igen oss i denna kvinna. De flesta av oss har, eller har haft en kamp med Gud. Vi ropar och har ropat i vår bönekammare, ”Gud lyssna till mig, Gud hör mig!”  Jag vet inte hur många gånger som jag bett och andra har bett för att mina krämpor ska släppa. Men helt klart är att de flesta av oss har mött den tyste Guden. Men i trotsig tro har vi i alla fall ropat till honom om bönesvar. Vår värld är full av människor som i helig trots griper efter Guds löften.  

                                                                                                   

Jesus verkar ignorera kvinnan i texten och svarar henne. ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Kvinnan ger inte upp utan svarar: ”Hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.”                                                                                                                                  

Och så, helt plötsligt, kommer bönesvaret. ”Kvinna din tro är stark, det ska bli som du vill”. Helt plötsligt i vår bönekamp, i vår gråt, i vår förtvivlan, kan vi ibland få höra rösten från tronsalen, in i våra egna liv, in i vår längtan, in i vår splittrade tillvaro. ”Det ska ske dig som du tror.”

 

Tänk att en dag, ska du och jag, sitta till bords med himmelens och jordens skapare. Där finns ingen sorg, sjukdom, värk eller tårar. Festsalen är då dukad, kanske inte med semlor, utan det är framdukat till festmåltid. Föremålet för festen, det är han som hela fastetiden och påsktiden handlar om. Det är Jesus som inbjuder dig och mig till denna fest.


Vilken dag det ska bli! Visst vill du var med?

 

Allt gott.

En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman