2 i f

Andakter

Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron


Med ett kort ringsignal från ytterdörren väcktes jag i min middagsslummer. När jag öppnade dörren möttes jag av en leende postnord brevbärare som räckte mig en påse som förmodligen innehöll någon form av klädesplagg som hustrun skickat efter från någon katalog.


Med ett brett leende räckte han över påsen och sa; ”Den här påsen ska visst ni ha.” Jag tackade honom för besväret och lade ned påsen väl synligt i hallen för att hustrun skulle se den när hon kom hem. 


Hasse Alfredsson hade en gång en monolog om pastor Janson och hans olika liknelser om livet. Bland annat sa han; ”Livet det kan vara som en påse om man inte fyller det med något.”           


Tänk att det är precis det som händer i dag bland Ukrainas flyktingar. De har i princip sitt liv i en påse när de flyr från den Ryska beskjutningen av deras hem. På olika medier följer vi hemskheterna som sker inte så långt från våra svenska gränser. Kluster bomber kreverar i bostadsområden både barn och vuxna rapporteras döda. Despoten Vladimir Putin är ensam ansvarig för dessa oskyldiga människors död och orsakar väldiga människomassor enorma lidanden.


I helgens texter möter vi en man som likt Putin är väldigt självgod och menar sig ha rätt att se ner på och kritisera människor som inte hade samma åsikter som han. Simon som han hette var utåt sett en klanderfri renlevnadsman som tillhörde de allra fromma av fromma i Jerusalem. Om han levt i dag hade han som Putin varit på gym och speglat sina muskler, kanske tagit några selfie när han med bar överkropp tagit sig ett dopp i Genesarets sjö.


Simon visste hur han skulle knyta kontakter och få ytterligare pluspoäng av det samhälle som han levde i. Därför inbjöd han den kringvandrande helbrägdagöraren Jesus till middagsbjudning i sitt hem. En kvinna med moraliskt dåligt ryckte, bjöd in sig själv och satte sig vid Jesu fötter.  Middagsvärden som ser det som händer i hans hus, avslöjar med sitt kroppsspråk hur hans  tankar är. De är inte av det positiva slaget. Simon visste att kvinnan som trängt sig in i hans hus hade livnärt sig på sexuella tjänster. Han kunde inte förstå att Jesus accepterade kvinnan som satt vid hans fötter. Simon var upprörd över det han såg, men han talade inte ut det i klartext. Kvinnan däremot hade mött Jesus tidigare och fått möta förlåtelse och nåd från honom. Kvinnan hade genom livet fyllt sitt livs påse med att hon inte dög, hon tillhörde inte de rätta folket, hon hade fyllt sitt livs påse av förkastelse, skuld och skam. Hon hade flytt församlingsgemenskapen på grund av skammen. Nu satt hon där i den frommes hus med en flaska olja, gråtande av tacksamhet hade hon fått fylla sitt livs påse med nåd. Som ett tecken på vad som hänt i hennes hjärta ville hon ge tillbaka något till Jesus. Därför smörjde hon Jesu fötter och torkade dem med sitt hår.

Den fromme, perfekte, laglydige, översittaren Simon behövde lära sig att fylla sitt livs påse med insikten om vad nåd och förlåtelse innebar.


Liksom kvinnan som satt vid Jesu fötter upplevde Guds nåd, så var det, och är det, också för mig i dag. Min skuld, min skam, min oro, min upplevelse av meningslöshet, den försvann när jag mötte Jesus.


Vill du som läser det här vara med mig i förbön, men också kanske hjälpa Ukrainas folk till att fylla deras livs påsar med kärleks hälsningar via ekonomisk och praktisk hjälp. Stöd Svensk kyrkans   Act insamling via Bankgiro; 900-1223 eller swisha en gåva till UNICEF via Gratistidningens insamling.

Jesus säger;”Allt vad ni gör mot en av dessa mina minsta de gör ni också mot mig.”                        


Mitt i oron hoppas jag att du får en skön helg.                                                      Allt gott

Gösta Degerman