Jag flyttade som 17 åring ner till Hallsberg på Närkeslätten där jag fick jobb i en fabrik. Jag tog mitt körkort där och köpte en ljusgrå Volvo PV av 1960 års modell. Jag var oerhört stolt över bilen, jag putsade och rengjorde den så ofta jag kunde.
Något år senare flyttade jag upp till mina hemtrakter och påbörjade en snickarutbildning vid Liljaskolan i Vännes. Där mötte jag Jesus i mitt inackorderingsrum, glädjen blev stor och då hände det också något med bilen. Jag lackerade om den. Till det yttre såg bilen ganska bra ut men det jag då inte visste det var att under bilens bärande balkar fanns allvarliga rostangrepp.
Du kan ju undra varför jag skriver om min gamla PV, men det har sin orsak i att jag fick associationer till helgens episteltext från Hebréerbrevet. Författaren skriver om hur Mose lämnade sin egyptiska högadliga släkt för att följa Guds väg. ”Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden.”
Den texten klistrade jag fast på instrumentbrädan väl synligt för alla som åkte med. Dessutom satte jag fast olika knappar med bibelcitat lite här och där. Jag ville visa hela världen vem det var som jag trodde på.
Där började min kamp att försvara det jag trodde på. Det var inte enkelt bland kompisar, syskon, arbetskamrater att stå upp för min nyfunna kristna tro. Ofta låg jag på knä och ropade ut kyrkans kyrie, ”Herre förbarma dig.”
I en av helgens texter möter vi Jakob som senare fick namnet Israel, han brottades med en ängel en hel natt, han sa ”jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” I en annan av texterna möter vi en kananeisk kvinna som kämpade för att komma nära intill Jesus. Kvinna var förtvivlad och kämpade sig fram till Jesus trots allt motstånd hon mötte från lärjungarna, de försökte att tysta och mota bort henne från Jesus
.
Hon var väldigt målinriktad. Hon hade ett mål för sina ögon, och det var att få Jesu fulla uppmärksamhet. Hennes dotter plågades svårt av demoner och hon visste att hjälpen den fanns endast hos Jesus. Hennes rop har jag också ropat ut tillsammans med kyrkan som i alla tider ropat, ”Herre förbarma dig.”
Jag skrev att min gamla PV var ordentligt genomsyrad av rost i de bärande balkarna. Bilen var trafikfarlig utan att jag visste om det. Jag tänker så här utifrån bilden av min bils svåra rostangrepp. Om vi tänker oss in i hur vårt kristenliv är. Hur har du med det som är bärande i ditt kristenliv? Hur har du det med din kristna tro? Är ditt kristenliv snyggt och uppolerat på utsidan men i det bärande underlaget är det rostangrepp? Om så är fallet kan du tillsammans med mig stämma in i ropet från kvinnan i helgens text och ropet från kyrkans bön
”Herre förbarma dig!”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved