19 e tref

Andakter

Nittonde söndagen efter trefaldighet
Trons kraft


Nu kan snön komma för nu är stugan vinter klar, båtarna är uppe och täckta. Bilen har fått sina vinterdäck fastskruvade. Cyklarna har lyfts in i cykelförrådet inför den väntande snön likväl har våra utemöbler fått sin plats under förrådstaket. Vår relativt nyinköpta spark har jag lyft ut för att göra den sparkklar inför den stundade ishalkan. Björkarna och rönnarna har släppt sina färgrika höstlöv och nu ska vi strax skruva klockan tillbaka en timme på grund av att vi går in i vintertiden.


Jag hade själv inte kunnat göra vinterförberedelserna om jag inte fått hjälp av mina vänner. På grund av mina försämrade kroppsfunktioner måste jag lära mig att ta hjälp av mina vänner. Det är ett svårt konststycke för mig att genomlida, eftersom min stolthet alltid har varit att jag ska klara mig själv i alla stycken. Jag kan inte säga att jag lider av någon höst depression men jag tycker det är tråkigt att sommaren är över. Sommartiden är den tiden på året som jag lever upp som mest. Då blir jag som i Lasse Berghagens sång om morfar som tar av sig sin kavaj, spottar ut snuset och tar en svängom med sitt barnbarn i sommargräset. Min hustrus favorit är hösten med all den färgprakt som naturen ger och mörkrets omfamning av vårt hem när hon får tända ljus, ja många ljus, och puffa upp sina kuddar för att kunna krypa upp i TV soffan medan höststormen yr runt husknuten.


I en av helgens texter möter vi en lam man som får hjälp av sina vänner att komma till Jesus. Jag känner en viss samhörighet med den lame mannens svårighet att klara sig själv. Situationen verkade oöverstiglig för honom att få någon som helst kontakt med Jesus, eftersom huset Jesus bodde i var omringad av hjälpsökande människor. Men den lame mannens vänner kom på iden att bära upp honom på taket för att sedan fira ner honom genom ett hål mitt framför Jesu fötter. Den lames situation var helt hopplös, han kunde inte med egen kraft komma till Jesus för att få hjälp. Den lame och hans fyra kamrater hade förmodligen hört och sett Jesus göra olika under därför bestämmer sig vännerna för att bära sin lame vän till Jesus. Men vägen fram till Jesus var blockerad, därför tog de vägen via taket för att komma närmare honom. När Jesus såg de fyra vännernas tro vände han sig till de lame manen och sa. ”Min vän dina synder är dig förlåtna, tag din säng och gå hem”. Undret skedde, genast kände den lame att krafterna kom tillbaka i hans muskler och han kunde ta sin bädd och gå hem.
De fyra vännerna nämndes inte vid namn, inte heller den lame nämndes vid namn. Jag tycker mig se en trons kraft i deras gemenskap, dessa icke namngivna personer. En tro på att Jesus kunde hela.


Lägg märke till att Jesus ser på den lames vänner, Bibeln berättar inte vad dom heter, men Jesus ser deras tro, det var inte den lames tro, utan dessa som bar honom till Jesus.


Det finns många oomnämnda människor i vårt land som bokstavligen bär sina vänner till Jesus. Det är dessa trons människor som i sin bönekammare bär fram sina bönebarn i innerlig förbön till honom som kan hjälpa. De vet var hjälpen finns och de lever i en trons visshet, att hos Jesus, där finns kraften.


Jag fick hjälp med mina försök att ordna inför vintern av goda vänner. Jag kunde identifiera mig med den lame som fick en ovärderlig hjälp. För mig blev mina vänner som en hälsning från himlen inför den stundande vintern.


En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman