Moffa, hördes det i telefonen, följt av tystnad och ett litet flåsande ljud. Det var Ida, ett av mina barnbarn som kommit åt åter uppringnings knappen på sin mors telefon. Jag har skrivit om denna gulliga felringning någon gång tidigare.
Ida var då ca två eller tre år gammal men visste ändå hur man hanterar en telefon. Hon är nu snart nitton år och har i sin ägo en jättefin telefon. Jag ser att de flesta ungdomar men även äldre går med telefonen i handen eller åtminstone i bekväm närhet. Mötesledarna i våra kyrkor påminner mötesdeltagarna att stänga ner sina mobiler för att inte de ska bli störande moment i Gudstjänsten.
Mina barnbarn kan surfa i sin Ipad och mobil, de tar bilder av sig själva, eller skickar i väg någon kul bild på morfar eller mormor, de kan koppla upp sig med flera av sina vänner även fast de är hemma hos oss. De kan med en knapptryckning slå numret till sina föräldrar och tro att samtalet ska kopplas fram, i för oss en osynlig värld.
Ett enda ord ”moffa” fick mig att glädjas över den skatt jag har i mina barnbarn, hur mycket mer kan inte då Guds eget ord skapa förvandling när det tas emot i tro.
Att vara uppkopplad till Gud är att vara uppkopplad till en osynlig värld. Vi tror att uppkopplingen fungerar under dygnets 24 timmar. Där tutar det aldrig upptaget, där möts vi inte av en röst som säger du är nu placerad i kö, du har nu plats 22 i kön.
Helgens texter handlar om att lyssna i tro. Vi behöver lyssna i tro när våra Hjärnspöken förföljer oss. När gamla synder poppar upp. Luther säger: Förlåtelsen och nåden är det viktigaste i läran. Lagen är någorlunda känd men nåden är ett evigt mysterium….
Det här är kanske det svåraste att kunna förstå, och tillämpa i sitt liv. Det är en svår konst att förstå och ta emot förlåtelse. Här behöver vi be Herren om att lyssna i tro.
I många kyrkor och bönhus hänger antependiers på talarstolen där man kan läsa, ”Hör så får din själ leva”. Paulus skriver i Romarbrevet 10:15 ”Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting”. Han skriver även i Romarbrevet 10: 14 ”Hur ska de kunna höra utan att någon förkunnar. Att lyssna till Guds ord det skapar tro i våra liv.
I en av söndagens texter möter vi Jesu lärjungar, när det står inför samma domstol som dömt Jesus till döden. Modigt svara de på rådets anklagelser genom att säga. ”Man måste lyda Gud mer än människor.” Lärjungarna hade lärt sig att lyssna i tro, att vända sin själs öra mot Gud. De hade fått träna sig i detta, under de tre åren de vandrade med Jesus.
Moffa, det lilla ordet från mitt barnbarn har följt mig som en varm kram i många år.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved