”Men nej! Det kan du inte göra, tänk på barnen, hur ska du kunna försörja din familj som predikant?” Det var mor och far som samstämmigt lyfte upp ett varnade finger att bli predikant i EFS det skulle riktigt skapa oreda i våra livsbetingelser.
Mor och far visste att lönen som predikant skulle kanske halvera den inkomst jag hade som snickare. De var allvarligt bekymrade över deras yngste sons beslut. ”Men tänk på huset som du nyss har renoverat klart, ska du bara lämna det?” Frågorna och orosmolnen växte sig allt starkare hos mina föräldrar när de fick veta mitt beslut att flytta till Uppsala och läsa teologi.
Beslutet hade hustrun och jag fattat gemensamt efter att hon hade fått en sorts uppenbarelse att detta nog var Herrens vilja. Jag hade gått och burit på kallelsen i sju års tid, jag väntade och avvaktade till att den rätta tiden skulle infinna sig. När hustrun fick känslan av att det var rätt då ringde jag en mäklare för att sälja vårt nyrenoverade hus och sedan satte jag mig skyndsamt ner och skrev ett brev för att tacka ja till min erbjudna plats vid Johannelunds teologiska högskola.
Jag var 27 år och tvåbarnspappa med en redan då svårartad ryggproblematik. Min läkare hade sagt att jag var tvungen att byta yrke annars var sannolikheten stor att jag så småningom skulle hamna i en rullstol.
Det var alltså nödvändigt för mig att byta inriktning i mitt yrkesval. Min upplevelse var att Gud stängt alla andra dörrar för mig, men istället öppnade han en dörr som jag längtat till efter det att jag kom till tro som tjugoåring.
Ett är nödvändigt säger veckans tema till oss. Det är ett citat av Jesus när han är på ett av sina många hembesök hos vännerna Maria, Marta och Lasarus.
Han förklarar för en stressad och irriterad Marta att hennes syster har valt den goda delen, Maria valde att sätta sig ner vid Jesu fötter för att ta del av den eviga världens vishet, det som är det enda nödvändiga. Hon ville vara nära, för att inte missa något av vad Jesus hade att säga.
Martas stök i köket var viktigt, men inte det viktigaste.
Hur har vi det i våra kyrkor idag? Hur prioriterar vi?
Är det samhällets godkännande, teologin, bönen, bibelläsningen, predikan, lovsången det viktigaste?
Alla saker är viktiga för helheten i Guds församling, men det är inte det viktigaste.
Jesus säger i uppenbarelseboken 2:4; ”Det har jag emot dig att du övergett din första kärlek.”
Jesus är den alltigenom viktigaste i Guds församling. Kärleken till honom, till Jesus, det är det som är själva drivet för att allt ska fungera.
Vi sålde vårt hem för att följa dit Jesus kallat oss. Det kändes som nödvändigt för oss båda att fatta det beslutet. Vi ville båda samma sak, vi ville närma oss Jesus, vi ville ta del av hans undervisning på ett djupare plan.
Ett är nödvändigt säger Jesus till Marta, men även till dig och mig. Ett är nödvändigt inför evigheten och det är att lära känna Jesus Kristus som världens frälsare. Jag skriver det gång på gång, att kärleken till Jesus förvandlar våra åsikter till insikter.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved