Enhet är hopsatt av två ord, en-het. Het är ju också att vara varm, i det allmänna talet är ju att vara het något positivt. Vi har orden som inne, trendig, eldig, kryddstark, hetsig, ivrig, högaktuell, rykande färsk.
Jag har haft 12 syskon. Vi är 9 stycken som fortfarande är i livet. Det blir inte så ofta som vi träffas eftersom vi är utspridda över Sveriges avlånga land. Men den 19 september ska vi försöka att träffas i Tavelsjös gamla prästgård som är omgjord till ett värdshus där man kan äta god mat med vacker utsikt över Tavelsjön. När vi träffas kommer det att bli kramar, skratt och kanske gråt, eftersom vi också kan dela det som är svårt och sårbart. Vi har haft samma uppväxt, samma föräldrar och ätit samma mat, trots detta är vi ganska olika varandra. Men ändå känner vi en stark enhet och kärlek till varandra.
Många av orden i ingressen kan jag se i mina syskon, där finns hetsighet hos somliga, iver och eldighet hos andra men framför allt känner jag en värme från dem alla.
Söndagens texter handlar om enheten i Jesus Kristus. I kyrkan på jorden, finns många olika individualister. Vi är mycket olika på alla sätt men vi strävar att fungera som ett team, ett lag, en kyrka. I sin förbön för oss ber Jesus i texterna om, att hans församling ska var ett, som Han själv och Fadern är ett.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss, hur det Gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
I Johannes texten så har Jesus ett ärende till oss i dag.
Han har en längtan till enhet, ”Du Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”
I episteltexten kan vi se hur Paulus argumenterar för att korinterna ska ha sin identitet i Kristus inte i någon annan. Församlingen hade delat upp sig i fyra olika grupper. Appollos, Kefas (Petrus) Paulus och Kristus.
Hans frågeställning är tre: 1. Är Kristus delad? 2. Vem blev korsfäst för er skull? 3. I vems namn döptes ni?
Varför är ni så osams i kyrkorna? Den frågan dyker upp då och då. Visst kan det se ut som om vi vore mycket osams men det är ju så att vi är människor med olika behov och även olika sätt att utrycka oss på. Orden i ingressen omkring en-het syns tydligt i våra kyrkor.
Jag lånar tre olika sätt att nå enhet av Carl Erik Sahlberg.
Numer ett: Bön. Vi får be på olika sätt, men vi måste kunna be ihop. Den församling som ber tillsammans, förblir tillsammans.
Nummer två. Diakoni. Den hjälpbehövande frågar inte efter om det är en baptistisk eller en katolsk hand som räcks mot honom. Han tar vilken hand som helst. Diakoni främjar samarbete.
Nummer tre. Jesus. Vi är olika- precis som de första lärjungarna. De var samlade kring Jesus. Vi borde kunna det också – samlas kring honom. Om han försvinner från våra kyrkor då har vi splittring. Jesus är den som förenar.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerma
Fler andakter
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved