14 e tref 20

EFS Svensbyn


Andakter

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

 

En burk Bullens korv, mjölk, några torra vitlöksbröd, senap och kaffe det var min lunch vid stugan i förra veckan. Jag var där ute på ön för att försöka vintra så mycket som möjligt, även om dagarna fortfarande är ganska varma är det sorgligt nog dags för oss att tänka på den kommande vintern.


När jag satt där ute på sommar stugans altan och mumsade på mina korvar och de torra vitlöksbröden fick jag en associationstråd som jag tog tag i. Associationen låg i att jag började tänka på korv och på sångförfattare. Jag erinrade mig att jag haft ett föredrag om någon kvinnlig sångförfattare som var gift med en korvfabrikör. Jag plockade fram min telefon och började Googla på korv och sångförfattare. Så småningom föll bitarna på plats och namnet Lydia Lithell dök upp. Hon var gift med korvfabrikören Daniel Lithell som var upphovsmannen till korven Sibylla.


Då kom också fragment av mitt föredrag om Lydia Lithell fram i min gamla trötta hjärna.


Där medan jag mumsade på Bullens korv började jag också att tänka på helgens tema som handlar om enheten i Kristus.


När jag tittade på de olika sånger och psalmer som Lydia Lithell skrivit upptäckte jag att den teologi och på det sättet hon skrev vissa av sångerna kunde lika väl ha varit skrivna av Luther eller Levi Pethrus eller CO Rosenius. Ur enhets perspektivet var många av texterna ytterst gångbara.


Sången här nedan ger en fin bild på vad söndagens tema handlar om. När vi enade talar om det som Lydia så träffsäkert skriver, då ska världen tro och då ska världen förstå säger Jesus. Det här är ett enhetens evangelium, ett nådens evangelium om en lidande Kristus för världens frälsning.

 

Det enda som bär när allting annat vacklar, det är Guds nåd och hans barmhärtighet.              

All jordisk berömmelse och glans den slocknar när sist jag står hos Gud i härlighet.                  

Det enda jag vet det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.                  

Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.                                  

Det enda som står igenom alla tider, är Kristi kors och blodets säkra grund.          Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller. Det varar blott en kort, en flyktig stund.                                                     

Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ. Halleluja!                Och detta är nog ty all min synd blev sonad när Jesus dog för mig på Golgata.

 

Tänk vad en varmkorvsburk kan göra i min hjärna. Från korv till enheten i Kristus.

 

En skön helg önskar jag dig.

 

Allt gott

Gösta Degerman

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved