13 e tref

Andakter

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

 

Ett trasig fönster och en gammal säng blev till en hyfsad fin boddörr mellan våra sovbodar ute vid vår stuga. Att återvinna är inget nytt för mig utan det har jag lärt mig av min gamle far och även av min svärfar. Båda har gått hem till vår Herre men deras intentioner av att försöka leva av det som naturen ger det har jag fått med mig som ett arv från dessa vördade herrar.

 

Hela stugan och sovbodarna, altanerna, bryggorna, ja nästan allt som jag bygger och snickrar där ute vid stugan är av återvunnet material. Tillsammans med min son rev jag en sommar stugaltan i en by utanför Umeå för si så där någon månad sen. En kamrat till sonen ställde frågan om jag ville ha virket till min stuga. Han hade besökt oss för något år sedan på inbjudan av min son. Han förstod mitt intresse av att återanvända byggnadsmaterial därför fick jag frågan.


Vi rev altanen och lastade virket och platstaket på ett lånat släp, morgonen dagen efter satte sig sonen i bilen och drog iväg med släpet och rivningsvirket till Piteå. Han ville bespara sin skröpliga pappa besväret att köra upp allt virke. Jag blev både glad och lite rädd av hans tilltag. Jag förstod att det var av omsorg om mig som han över dagen körde de 45 milen tur och retur. Han agerade som en barmhärtig samarit.     


Min tanke är att virket ska bli till bryggor men också till ett räcke till inramning för våra altaner.Virket som vi räddade skulle annars ha skickats till Umeå Energis fjärrvärmeverk vid Dåvamyra och blivit fjärrvärme eller El till Umeåborna.


Jag läste att 8000 långtradare med brännbart avfall lämnas årligen därute.

Söndagens texter ger oss en inblick i hur Jesus tänker om att vara medmänniska. Jesus berättar om en slagen man som ligger blödande ute i vildmarken. Olika människor går förbi utan att hjälpa den slagne mannen. Men en Samarier, som i den fromma elitens ögon, ingenting var, en person som man skulle akta sig för, en person som man spottade åt och kallade hund. Han stannar upp, tar sig an den slagne och för honom till ett sjukhus för vård. Inte bara det, han betalar också för alla omkostnader för den slagne.


Denne samarit, var en sann medmänniska menar Jesus. Han som ingenting var i andras ögon, denne lyfter Jesus fram, som ett vackert exempel, hur vi som medmänniskor ska möta varandra.


Kanske du känner dig som den slagne, människor går förbi, människorna i din närhet ser dig inte. Du känner dig värdelös, oälskad, du har hört människor säga att du duger inget till. Jag tror att jag har en hälsning från den levande Guden just till dig.

”NEJ det är inte sant det du säger om dig själv.” Gud vill genom sin egen älskade Son få viska, ja ropa in i ditt liv. Du är älskad, Du är sedd. Du är värdefull. Du är vacker.

”Det som ingenting var det utvalde Gud” säger bibeln. Du och jag har liksom den gamla sängen och det trasig fönstret ute vid vår stuga legat på sophögen och skulle kasseras, skulle brännas upp men så kommer skapelsens Herre själv, han böjer sig ner och plockar upp oss. Han tar tag i oss lyfter oss upp och börjar forma oss, vi blir till snickrade för att passa Guds syften. Gud har sett och ser något hos dig och mig som ingen annan sett.


En skön helg önskar jag dig.

Alt gott

Gösta Degerman