13 e tref

Andakter

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

 

Två av våra tonårsbarnbarn kom en dag på besök. De är tjejer och när de träffas har de ofta roligt tillsammans. De kröp upp  i vår vardagsrums soffa med sina mobiler och sedan avlöste skrattsalvorna varandra. Då ropade en av dom, - Mormor visst var det något om att det var bra med motvind ibland. Vi har nämligen ett ordspråk upphängt på vår kylskåps dörr av Henry Ford. Det lyder, ”Kom ihåg att flygplan lyfter i motvind, inte i medvind.”


Jo det är sant att oftast söker piloten en möjlighet att kunna lyfta sitt flygplan i motvind eftersom planet lyfter lättare och startsträckan blir kortare.

Fråga mig inte om aerodynamik, eller hur man ska i fysiken beskriva hur luft uppför sig när de är i rörelse och hur luften verkar på föremål som befinner sig i rörelse. Den kunskapen besitter jag inte.


Men det är intressant ur mitt perspektiv som själavårdare att höra Henry Fords citat om att flygplan lyfter i motvind.


Varför då? Jo därför att det är i motgångarna, i motvinden som det händer något med oss själva. Vi slipas till, vi blir inte så självsäkra och vi får ett annat perspektiv på vår medmänniska. Vi får en något mer balanserad syn på andras liv och leverne. Det blir inte så självklart att man ska vakna upp frisk och arbetsför och förstå allt som händer. I motgången växer vi till som människa. Även som mycket ung kan man få genomleva svåra saker vilket gör att man blir ödmjuk inför livet.

 

I kyrkan ber vi ofta långa och vackra böner för olika personer och företeelser, det är bra, men vi ska lyssna in Luthers insiktsfulla utsaga om att vi ska be, men också arbeta.


I helgens texter möter vi en samarier som har fått epitet, barmhärtig samarit. Det handlar om hur en människa blir överfallen och skadad och hur denne samarier hjälper den skadade till sjukhus för vård. En bra text inför valet nu till söndag.


I texten står det att flera personer från kyrkan gick förbi den slagne, och lämnade honom åt sitt öde. Men en samarier som var föraktad och förnedrad av många, han stannar och hjälper den slagne mannen.


Samariern visste hur det var att bli slagen fysiskt och psykiskt, han hade levt i motvind och därigenom lärt sig livets stora gåta, att älska, tjäna och förlåta.

Denne samarit, var en sann medmänniska menar Jesus. Han som ingenting var i andras ögon, denne lyfter Jesus fram, som ett vackert exempel, hur vi som medmänniskor ska möta varandra.


I den första församlingen fanns det människor från samhällets alla skikt. Där fanns änkor, fattiga, tjuvar, rika och förnäma i en salig blandning av människor som behövde stöd och hjälp.


Den kristna kyrkan i all sin bristfällighet arbetar i motvind med något så enkelt och samtidigt så svårt i vårt individualistiska samhälle, nämligen att se sin medmänniska. Psykisk ohälsa ökar i vårt samhälle och det kan vi koppla ihop med den ensamhet som många äldre, men också många unga känner, mitt i ett brusande, livligt, urbant samhälle.


Kanske du som läser detta känner dig som den slagne eller som samariern, du har levt och möjligen lever du fortfarande i motvind, människor går förbi, människorna i din närhet ser dig inte. Du känner dig värdelös, oälskad, du har hört människor säga att du duger inget till.


Men jag har goda nyheter till dig i dag, du som upplever att motvinden ökar av skuld, skam och utanförskap. Jag vet att Gud Fader har en annan syn på dig och mig. Han räcker oss bilden av Jesus Kristus och hans offerdöd på Golgata. Där ropar Jesus ut över världen, från tidernas begynnelse, i motvind och medvind så hörs ropet från korset, rakt in i din livssituation, ”Det är fullbordat!” Människa, du är fri!


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman