13 e tref 20

EFS Svensbyn


Andakter

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan


”Va, har ni lagt äggen på biltaket?” Det var svärmor som hörde fel för kanske tjugonde gången innan vi stannade och rastade vid en taverena strax innan Laxå. Vi åkte ner till västkusten förra veckan för att hämta upp min svärmor som drabbats av några proppar, lårbensbrott och nu också en cancer. Hörselproblemen har hon haft under många år.


När hustrun förklarade återigen vad det hon sagt till sin mamma, brast de båda ut i ett skratt som hördes över hela restaurangen. Hustrun hade nämligen frågat sin mor om hon ville ha rödspätta och potatis till lunchen. Det då svärmor tycktes höra var, att vi lagt äggen på biltaket. Inte var det underligt att vi fick skratta mer än en gång under vår 130 mil långa resa från Sellerhög inte så långt från Vårgård upp till Piteå.


Naturligtvis har jag frågat svärmor om jag får skriva om hennes felsägningar och hörselproblem och  som den generösa person hon är så har hon gett mig fria händer att använda hennes felsägningar i min krönika. Ni som läser mina krönikor förstår då också ordspråket; ” Sådan mor sådan dotter.” Min hustru ger mig många idéer till olika infallsvinklar till mina krönikor eftersom hon likt sin mor bjuder på sig själv och kan skratta åt sina felsägningar och misstag. De har båda god självdistans och kan se det roliga i det mesta.


Symbolbilden för den kommande söndagen är en människa som fattar en annan människas hand framför korset. De allra flesta kyrkor kommer att under söndagen belysa diakonin. Att livet handlar om att räcka en utsträck hand till sin medmänniska.

Visst är det svårt i dessa corona tider att inte få ta i hand eller ge en kram. Jag har tabbat mig flera gånger under den här pandemin när jag mött människor i dop, vigsel eller sorgehus. Jag har sträckt ut min hand till hälsning för att i nästa sekund inse att så ska jag inte göra på grund av smittorisken.


Jo, det är inte enkelt för mig som är van att skaka hand och kramas. Svårast tycker jag det är att möta barnbarnen och inte få krama dom, det sliter lite i morfar/farfars hjärta.


Jesus har i söndagens evangelietext proklamerat något som vi i kyrkan kallar för den ”gyllene regeln”. Han säger: ”Allt vad ni vill att människorna ska gör för er, det ska ni göra för dem!”                


I en av texterna ger Jesus en liknelse av en Samarier som tar sig an en slagen och nästintill döende man som ligger vid vägkanten. Han fraktar den slagne till ett sjukhus där han kan få vård. Helgens texter går lätt att sammankoppla med den rådande pandemin där människor på olika sätt stöder och hjälper varandra.

Hustrun och jag fick vara lite av barmhärtiga samariter när vi åkte flera hundra mil tur och retur för att hämta hem den sjuka modern. En överraskning mötte svärmor när vi svängde upp intill hennes nya lägenhet. Där stod barnbarnen och barnbarnsbarnen med ballonger, hurra rop, plakat och de ropade, ”Välkommen hem Mimmi!” Mimmi, har varit svärmors smeknamn för barnbarnen och barnbarnsbarnen.


Du som känner dig slagen, sjuk, ensam, trött, kanske missförstådd, det finns en som har betalat priset för att du ska få komma hem, det är Jesus som  kan hela dina sår. Du är älskad och väntad, det finns ett rum iordningställd för dig, det finns en hel himmel som väntar på att du ska komma hem.

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved