”Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?” Det var den lille pojken som tog sin pappas hand för att få hans uppmärksamhet. Pappan fick frågan av sin son i kyrkans foajé när familjen var på väg att ta av sig sina vinterkläder inför den kommande gudstjänsten.
Den lilla grabben ställde frågan till sin pappa på grund av familjens och speciellt pappans stora engagemang i det kyrkliga arbetet.
Likartade problemställningar finns inom idrotten där nitiska föräldrar arbetar för sin och barnens idrottsförening. Något liknade för de som i sin iver för sitt politiska parti glömmer bort ansvaret för familjen. Pappan som har sin stora hobby att skruva i gamla bilar så att den enda möjligheten för barnen att träffa sin far är att ligga på det kalla garagegolvet för att få kontakt med sin pappa. Eller mamman som i sin iver att hålla huset rent och snyggt i princip städar ut sina barn från huset.
Det finns många exempel på hur vi som människor glömmer bort det som är vårt allra viktigaste ansvar, nämligen vår familj.
I en av texterna denna söndag ger Jesus en liknelse om hur vi som människor ska vara mot varandra. Han berättar om en blödande och slagen man som får omsorg och hjälp av en person som var föraktad och illa sedd av de flesta. Denna föraktade man stannade upp och tog sig ann den slagne, han visade sig vara en sann medmänniska. Jesus berättar att präster och kyrkliga företrädare bara gick förbi den slagne eftersom de tyckte att de hade viktigare saker att göra i kyrkan.
Våra kyrkor och bönhus önskar jag, skulle få vara vårdinrättningar där de slagna skulle få vård, där de förkastade skulle få bli sedda, där de föraktade skulle få bli upprättade, där brustenheten skulle få sin plats.
Att vara medmänniska är att se, höra och bry sig om sin nästa.
Eved-Melek och tre oomnämnda personer läser vi om i en av helgens texter. De hjälper profeten Jeremia upp ur en brunn dit han slängts på grund av sitt profeterande. Dessa fyra hjälps åt att dra upp Jeremia från den dyiga djupa brunnen.
Den berättelsen är en fin bild på medmänsklighet. Fyra personer hjälps åt för att rädda en annan människa i en mycket svår situation. Att var medmänniska handlar om att vara där, vara närvarande, behjälplig, lyssnande.
Den lille pojkens fråga till sin pappa löd, ” Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?” Jo absolut kan man vara hemma eller på jobbet eller i idrottsföreningen eller i politiken och vara kristen, men mitt råd är, att familjen ska vara prio ett i våra liv. När vi låter vårt engagemang leva i familjen då går vi guds vägar.
Nu inför valet den 13 september bjuder politikerna över varandra med olika bidrag till barnfamiljerna. Det största bidraget som kan ges till barnen är TID. Medmänsklighet är att ge varandra tid. Att vara närvarande, lyssnade och engagerande.
Det finns en som lyssnar, det finns en som är närvarande, det finns en som har tid, hans namn är Jesus. Se människan, se Jesus.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved