12 eft

    Andakter

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus

 

”Nu får ni gå ut på gården och ställa er vid expeditionsbyggnaden,” sa jag till ungdomarna som var samlade i Storstrandskapellet i början av 1980 talet. Jag skulle vara åskådningsmaterial till temat, bunden men dock fri.

 

Lydigt tog ungdomarna på sig sina ytterkläder och gick ut i vinterkvällen för att se mig ta stegen upp på expeditionsbyggnadens tak med en snöskyffel i min hand. Jag band fast mig med ett stadigt rep vid skorstenen och började skotta av taket. Predikanten för kvällen ville att jag skulle illustrera hur det var att vara bunden till Kristus samtidigt vara fri att agera. Jag kunde stå upprätt och med båda händerna skotta bort snön från taket. All frihet hade jag på grund av att jag var bunden vid skorsten genom det tjocka repet.


Efter den korta illustrationen gick ungdomarna in för att lyssna till kvällens predikant som skulle förklara vad de nyss hade sett. Om ungdomarna förstod något av det som vi gemensamt försökte berätta om genom predikan från taket eller talarstolen, det vet vi än idag inte hur det landade hos de unga.

 

Helgens texter handlar om att leva i den frihet Jesus ger oss. Du och jag lever i en tid där vi matas med frihets tankar. Vi är fria i vårt Sverige att välja regeringsalternativ vilket vi ska göra den 13 september. Vi menar att vi är fria att leva som vi vill utan att någon annan ska döma oss och lägga sig i hur jag vill leva. Men den friheten är väldigt skör eftersom den gör att vi blir fångade i att hela tiden lyfta vårt eget ego.

Den kristna friheten däremot ger oss en frihet från skuld och skam. I Kristus är vi befriad från våra rädslor att misslyckas. I Kristus är du och jag redan fri, älskad och sedd.


Den kristna friheten är också att vi inte längre behöver använda vår energi till att bekräfta oss själva. Jesus gör oss fria att faktiskt se andra. Fri att älska, tjäna och finnas till utan att gå med baktankar om vad vi ska kunna vinna på våra beslut.


Vi har fått en frihet till att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse och en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till en hel värld.


Friheten i Kristus handlar inte bara om att bli fri från sjukdom och felaktiga bildningar. Det handlar också om att få se den befrielse som Jesus gav oss alla vid sin korsdöd och uppståndelse. Jag har många gånger fått se detta under ske när någon människa har upptäckt att Jesus är levande och närvarande mitt i livet. Att se den glädjen, friden och hoppet som genomsyrade hela deras varelse, det är ett under som jag önskar att alla skulle få vara med om. Där föds lovsången och glädjen. När de sjuka mötte Jesus och blev fria och helade, då bröt lovsången lös bland alla som såg undret ske.


Jag har tänkt tillbaka till den där kvällen när jag fastbunden vid skorstenen skottade bort snön från expeditionsbyggnadens tak, hur mycket förstod ungdomarna den illustrationen?


Har du förstått vad det innebär att leva i Kristus friheten? Bunden men ändå fri.

En skön helg önskar jag dig.

Allt gott

Gösta Degerman

 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman