1 e tretton

Andakter

Första söndagen efter trettondagen

Jesu dop


 Tavelsjöns vatten spegel har på något sätt präglat mig mer än jag förstått. Nu när jag snart ska fylla sjuttio år kommer nostalgiska tankar till mig om livet vid denna vackra sjö. Jag minns hur vi pojkar i byn drogs  under sommarmånaderna till sjön för att fiska men också till olika vattenlekar.


Bland annat byggde vi en flotte av timmer som rullat ut från timmerupplaget som sågverksägarna hade vid sjökanten. Jag vet inte om det var tillåtet men ett par av sågverksägarnas pojkar var ju med i leken därför tror jag att det var OK att låna dessa stockar någon månad. Stockarna surrades ihop av rep och i vår fantasi blev de till ett piratskepp eller bara en plats som vi kunde simma och hoppa ifrån.


Många kallsupar fick jag och vatten i öronen som nästan var omöjlig att få bort än hur mycket man skakade på huvudet eller hoppade på ett ben för att skaka ut vattendropparna ur öronen. Då hände det att man gick omkring en hel dag och upplevde hur kompisarna pratade som i en burk till dess vattnet försvann ur öronen.


Allas prat runt om blev väldigt otydliga, de blev som ett surr eller ett mummel till dess jag lyckats med olika konster få vattnet att rinna ut ur öronen.

Till helgen kommer vi att läsa i våra kyrkor om hur Jesus kommer till Johannes Döparen, och blir döpt. När Jesus stiger upp ur vattnet med Jordanflodens vatten rinnande från sitt hår hörs en röst och en duva sänker sig ner över honom.

Rösten sa: ”Detta är min älskade Son, han är min utvalde.”

'

För några år sedan var jag i Israel och besökte den utpekade platsen där Jesus blev döpt av Johannes. Det var en sublim nära nog ett surrealistiskt, overkligt ögonblick att få vara på plats där Jesus invigdes som Herrens lidande tjänare.  

                                                                                 

Frånsett den kommersiella sidan av det jag såg, fans det en känsla inom mig av Helighet att bara få stå där och se ut över Jordan floden. 

                                                                                                   

För mitt inre öga återvänder jag till platsen när jag läser helgens texter. Här vid en av jordens lägsta punkter låter Jesus sig döpas till sin tjänst. Han visste att det var lidande och smärta som väntade honom.


Jesus går in i mänsklighetens kamp in i din och min kamp, ingen människa har sjunkit så djupt att inte Jesus finns där under för att lyfta upp den djupast sjunkna. Därför börjar han sin tjänst vid jordens lägsta punkt, där spricker himlen upp och Anden sänker sig ner i en duvas skepnad. Fadern ropar från sin himmel ”Du är min älskade Son, du är min utvalde”.


Just nu 2021, i denna stund som du läser detta, går samma rop ut från Guds himmel över dig och mig.” Du är min älskade”. Du har kanske hört rösten förut, kanske du hört den ungefär som jag gjorde när mina öron var fyllda av Tavelsjöns vatten. Som i en burk eller som ett  mummel. Rösten har inte varit riktigt klar, du har haft det svårt att urskilja hans röst.


I dag när du läser det här är det Gud själv som säger eller ropar in i ditt öra, in i din livssituation;   ”Du är min älskade.”

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman