Snart är det dags för sommarlov för alla barnen i Piteå området. De flesta skolorna väljer att ha sin avslutningshögtid i någon av ortens kyrkor. Det tycker jag är en fin sed som jag hoppas att vi ska få behålla så länge som möjligt. Men för min egen del kommer jag inte ihåg så mycket av avslutningarna i kyrkan, utan det jag minns under min uppväxt, var frökens vackra sommarteckning på svarta tavlan i vårt klassrum. Hon hade använt både gul, grön, blå, vit och röd krita när hon tecknat någon bild av vackra blommor, ängar och sjöar och med sirlig text skrivit, ”En riktigt skön sommar önskar jag er”.

När jag såg vad som stod på svarta tavlan, som under året, bara varit föremål för mattetal, engelska glosor eller svensk grammatik så upplevde jag som liten pojke att detta var något alldeles extra som fröken ville meddela oss. Jag kände att hon verkligen menade att vi skulle få en lång skön sommar.

Vi fick våra betyg som vi snabbt ögnade igenom och delgav varandra, somliga var glada över vad de läste andra mindre glada. Efter det sedvanliga förmaningstalet från fröken så satte hon sig bakom tramporgeln och vi klämde i med hjärtans lust, ”Den blomstertid nu kommer”. När sången var slut rusade vi ut till friheten och en väntade sommar, med lek, fiske, bad, men också en del arbete med höskörd, ogräsplockning och sådant som barn under 50 och 60 talet fick hjälpa till med.

Vi var fyllda med förväntningar inför sommaren men så är det även för mig nu när jag blivit gammal. Det finns en förväntan hos mig, om sol, värme och långa sköna båtturer i Piteå skärgård. Men det finns också en förväntan hos mig att människor i min omgivning ska uppleva något liknade som jag fick, av frökens kritteckning på svarta tavlan. Det skedde något med den trista svarta tavlan, som varit fylld av trista fakta och uträkningar, när fröken målade upp sin hälsning till oss barn, ”En riktigt skön sommar önskar jag er”.

Det som blivit min innersta önskan är, att människor i min omgivning, ska få göra en ny upplevelse, av sin ”tavla”, av Gud. Många har ju bilden av Gud som den stränge, triste, orättvise, elake Guden som står där med sitt stora tjocka pekfinger och säger ”Fy på dig, akta dig du för jag ser dig. ”

 Min längtan är att alla dessa, ska få se den tavla av Gud, som Jesus själv målar upp för oss. På den tavlan har profeten Jesaja skrivit ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.” (Jesaja 29: 11) Den tavla som Jesus målar åt oss är inte gjord av krita på en svart tavla, utan i sina egna händer har han skrivit, med sitt eget blod, har han tecknat ditt och mitt namn. Där i sina sår har Gud tecknat sin bild av hur han ser på din och min framtid. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Johannes 3:16)

har ju ställt i ordning det himmelska paradiset för oss genom sin Son Jesu Kristus. Den kristna kyrkan har en förväntan om en fantastisk sommar, som väntar dem en gång vid tidens slut.

Vägen dit går genom Jesus Kristus, han säger själv, ”Jag är vägen sanningen och livet ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6)

 En riktigt skön sommar önskar jag dig och skickar en hälsning genom psalmen ”Den blomster tid nu kommer” vers 4.

”O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.

Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.”

Gösta Degerman